Autumn food to cheer you up

Tags

, , , , , , ,

Hösten kan vara regnig, kall och trist. Ibland kan det kännas som att det där gråa har etsat sig fast och aldrig kommer att försvinna. En del kan känna sig lite smått nere på grund av detta och en del ser sin chans till att tända ljus och dricka te inne i värmen…jag tillhör den senare sorten. Det är så underbart att få pyssla på inomhus med olika saker. Jag älskar att få boa i hemmet, laga mat, läsa, dricka te och pyssla med barnen.

Om du känner dig lite nere och slut på energi så är mitt bästa tips att äta god mat. Jag själv älskar att äta och laga långkok…grytor är det jag tycker bäst om. Det är gott, räcker längre och värmer både kropp och själ. Min favorit är helt klart den burgundiska köttgrytan (boeuf bourguignon). Så…här kommer ett höstligt recept som kanske kan muntra upp dig under denna mörka årstid.

Ingredienser

  • 1 kg grytbitar av nöt
  • 2 msk smör (extra till stekning)
  • 1 msk tomatpuré
  • 2 msk vetemjöl
  • 1/2 dl balsamvinäger
  • 2 dl kalvbuljong (koncentrerad fond + vatten)
  • 4 dl rödvin
  • 280 g bacon
  • 200 g champinjoner
  • 2 vitlöksklyftor
  • 275 g syltlök
  • salt
  • nymalen peppar
  • 1 bit morot
  • ett par timjankvistar
  • ett par persiljekvistar
  • 2 lagerblad
  • 1 dl grovhackad persilja

Tillagning

  • Sätt ugnen på 175°C.
  • Bryn köttet i smör i omgångar tills det fått fin färg på alla sidor. Salta och peppra generöst. Rör ner tomatpuré och låt fräsa med ett par minuter. Strö över mjölet och blanda väl.
  • Häll på balsamvinäger och låt koka ihop i ett par minuter. Tillsätt kalvbuljong och rödvin. Sänk värmen och sjud.
  • Strimla baconet. Skär champinjonerna i kvartar. Grovhacka vitlöken. Häll av spadet från syltlöken. Bryn bacon, champinjoner och vitlök lätt i en het stekpanna i smöret.
  • Tillsätt baconblandningen och syltlök i grytan och rör om försiktigt.
  • Knyt ihop timjan, persilja och lagerblad som en liten bukett på en morotsbit och vänd ner den i grytan.
  • Sätt på ett lock och ställ in i ugnen på mellersta falsen. Ugnskoka i ca 1 1/2 timme eller tills köttbitarna blivit härligt möra.

Till servering: Servera med kokt potatis och en goda grönsaker.

Jag hoppas att du kommer att njuta av denna måltid och känna dig lite uppmuntrad att ta tag i de dagar som känns lite extra gråa. Puss och kram!

Autumn can be rainy, cold and dreary. Sometimes it may feel like that gray color outside has etched itself and will never go away again. Some of us may feel a little depressed because of this while some of us take the chance to light candles and drink tea inside where it’s warm and cozy…I belong to the latter kind. It’s wonderful staying indoors and do all the things you don’t want to do during the summer. This time of year I love to furnish our home with candles, cook, read, drink tea and play with my kids.

If you are feeling a little down and running out of energy then my best tip is to eat good food. I myself love slow cooker recipes…stews are what I like best. They taste good, lasts longer and warms both body and soul. My favorite stew is definitely boeuf bourguignon. So…here comes an autumnal recipe that might cheer you up during this dark season.

Ingredients

  • 1 kg casserole of beef
  • Butter for frying
  • 1 tbsp tomato puree
  • 2 tbsp wheat flour
  • 1/2 cup balm vinegar
  • 2 dl veal bouillon
  • 4 dl red wine
  • 240 g bacon
  • 200 g mushrooms
  • 2 garlic cloves
  • 275 g pickled onions
  • Salt
  • Black pepper
  • 1 big carrot
  • 2 sprigs of thyme
  • 2 sprigs of parsley
  • 2 bearing leaves
  • 1 dl chopped parsley

Cooking

  • Preheat the oven to 175°C
  • Brown the meat in butter until it has a nice color on all sides. Salt and pepper generously. Stir in tomato puree and fry for a few minutes. Sprinkle with flour and mix well.
  • Pour on balsamic vinegar and cook for a few minutes. Add veal bouillon and red wine. Reduce heat and let simmer.
  • Shred the bacon. Cut the mushrooms into quarters. Roughly chop the garlic. Brown bacon, mushrooms and garlic lightly in a hot frying pan in the butter.
  • Pour off the broth from the pickled onions and ad into the pot together with the bacon mixture. Stir gently.
  • Cut the carrot. Tie together the thyme, parsley and bay leaf as a small bouquet on one of the carrot pieces and put it into the pot.
  • Put on a lid and place in the oven on the middle fold. Cook for about 1 1/2 hours or until the pieces of meat have become deliciously tender.

For serving: Serve with boiled potatoes and vegetables.

I hope you will enjoy this meal and feel a little encouraged to battle those days that feels extra grey. XOXO!

Lashlift

Hej underbara godingar! För en vecka sedan tog jag med mig lillfian på ett litet äventyr in till Vänersborg. Efter nio månader så var det äntligen dags för denna mamma att få bli lite ompysslad. Jag älskar att vara mamma och jag älskar att fokusera på viet och inte jaget…men… ibland tror jag att det är viktigt att få göra något för sig själv. Så…förra måndagen begav jag mig ner till stan och fick mig en LashLift. Tack underbara Sabina på salongbeautyfix för uppfräschningen och en välbehövlig stund av vila!

Vad är LashLift?

LashLift är senaste trenden av skönhetsbehandlingar och har tagit skönhetsmarknaden med storm. Om man inte vill ha eller kan ha fransförlängning är denna behandling ett mycket bra alternativ som leder till naturligt böjda och fylliga fransar. Behandlingen är en permanent som innebär att man fäster fransarna strå för strå på en silikonplatta som ligger ovanpå ögonlocken. Därefter appliceras två vätskor i olika omgångar för att fransarna ska bibehålla formen de har under behandlingen.

Hur länge håller resultatet?

Denna behandling håller mellan 6-10 veckor. Hållbarheten är naturligtvis individuellt men det är också viktigt att du sköter fransarna rätt…speciellt under de första 24-48 timmarna. Då ska du inte använda mascara eller rengöringsprodukter med olja. Du ska inte heller gnugga dina ögon, duscha eller basta. Olja och värme kan förstöra effekten av permanenten.

Hur mycket kostar behandlingen?

Självklart beror detta på vilken salong man besöker men bor man i Vänersborg eller omkringliggande städer så kan jag varmt rekommendera salongbeautyfix . Där kostar denna behandling 595 kronor.

Jag är helt klart nöjd med behandlingen och tycker inte att jag ser fullt lika trött ut när jag tittar mig i spegeln på morgonen. Som flerbarnsmamma är det också mycket uppskattat att slippa några moment när man vill göra sig lite extra fin!

My birth story

Tags

, , , , , , , , , ,

There is a secret in our culture, and it’s not that birth is painful. It’s that women are strong. – Laura Stavoe Harm

When the water broke

Friday, September 13th…the day I got to hold our little princess in my arms for the first time

Did I dream or was it for real? I could have sworn that I heard a “click”.
I could barely tell if it was a dream until it felt like I was laying down in a waterbed that had sprung leak.

-Emil, Emil I think my water just broke! I said and almost started to cry.

He turned to me and calmly said…

-Oh thats good…yeah, that’s really good.

I had imagined this scenario in a completely different way. In my imagination I had seen Emil jump out of bed, trip on one of Melker’s tractors, stumble out of the bedroom, put on his clothes in a hurry so that the socks ended up on his hands and the pants on his head but no…this was not how it happened. Well…I guess you don’t get as easily stressed out when you are expecting your third child.

A short while after my water broke I called the birth center. But before I did I just had to make sure it really was amniotic fluid and not urine. After all, I had been close to pee myself several times this pregnancy. I looked and I smelled but neither did it look or smell like pee? Could I bee sure that it was my water then? Yes I could…normally there is no blood on the paper after peeing.

I called the birth center and they gave me an appointment at half past one to start the delivery if the contractions did not get started by themselves. I thought “What…no chance that this appointment will be necessary? The contractions started without any help with the big sister…why would it be different this time?”. Well…maybe I was wrong…the hours went by but no contractions. I started to lose my patience and I was tired of changing my panties and the towel in it every fifteen minutes. I was like a leaking water balloon and had to walk around with a towel between my legs throughout the morning! If you are pregnant or planning on getting pregnant I will give you a tip so that you don’t have to use this doubtful towel method if your water brakes. Take a pair of your partner’s underwear, a diaper of your child then combine these two and you get the best protection ever. I used this “underweardiaper” and I wish that I had come up with the idea earlier.

Heading to the hospital

After all the hours of waiting, I was actually unsure if the delivery would start without help. I changed panty after panty (well, until I put on my “underweardiaper” so to say), I watched twilight, I listened to my husband’s feet running from room to room with the vacuum cleaner at maximun power…but no contractions. I waited and waited until I felt…yes I actually felt something and it did even hurt. Ops, my misstake..I just needed to do number two…what a disappointment.

When the clock struck eleven I was losing my hope. Maybe that appointment would be relevant after all? I sat down on the couch and prayed a desperate prayer and you know what…shortly after I got my first contraction. When it was half past twelve, I felt it might be time to call the birth center. Actually, It didn’t hurt that bad and the contractions might not come as close as the midwives want them to before coming in but somewhere I felt that now…now it’s close. I exaggerated my condition slightly and pulled out a little lie which paid off because the women at the birth center welcomed us. When we got in the car I felt that it was a big risk that they would send us home again but at the same time something inside me said that this was the last trip without our little baby girl. We stepped into the birth center at 12.55 and I immediately regretted the exaggeration because the contractions still came too rarely and they were just too…comfortable. It’s so embarrassing having to be sent home…this is the third time…I should know better.

Giving birth

At the birth center we got a private room with a toilet, bathtub and a shower…HALLELUJA! My stomach had been in a really bad condition the whole morning and the toilet had been my best friend. I mentioned to Emil that I was scared to gas everyone to death and apparently our midwife heard what I said because she started to laugh. She also said that I could get enema so that I could go on the toilet properly. Wait a minute…did she say that I could get enema? But…I hadn’t even been enrolled. Well…apparently I already was. They did it immediately when we arrived since the water broke so many hours ago…from now on they wanted to keep me and little M under supervision. Well, thank you…I could finally relax. Or wait a minute…we hadn’t brought any things with us..everything was in the car. What about the camera, the music player and the candy we brought with us? Hmm…it could wait…after all, giving birth doesn’t happen in the blink of an eye. First I can take enema and then they can connect me to CTG. When I was connected everything looked perfect…but…I must say that there didn’t seem to be much power in those contractions. I felt like a kid asking how many days it’s left to Saturday on a Sunday. I am not the one who is so easily drawn down into the swamp of bitterness but then I felt anything but positive.

In Sweden we have an expression that reads “suddenly it happens” and you know what…”suddenly it happens”. From a clear blue sky the lightning struck and pulled me on a painful journey…it did hurt so badly but I also welcomed it with open arms. Five minutes later I got another contraction and this one was the worst I ever had endured. It never faded…it only came peaks after peaks after peaks for several minutes. Is this how it feels to die?

-I can’t do this…I want epidural NOW! I said in pure pain.

The clock now showed 2 p.m and I was measured 5 cm open. What? I was completely devastated…how could I only be open 5 cm? On the bright side I still got time to get that epidural…what a relief. Meanwhile, I got nitrous oxide and that just in time for my next contraction who made the stars exploded over my head…I felt so dizzy!

– Emil, Emil do I look a little pale? I asked my husband. I feel so dizzy!

– No…you look like a freshly picked rose! The midwife answered before Emil got the chance to!

– It has to be the nitrous oxide that makes me dizzy. You know I’ve never been drunk, now I think I know how it feels, I said in a blur!

The midwife started to laugh, she looked at my husband and shook her head with a smile on her lips. The contractions just got worse and worse and I felt that now…now it’s close!

-Now it’s time for me to go home so I’m not gonna be here when your princess is born but before I leave I will meet the midwife and the nurse who will deliver your baby, our wonderful, beautiful, and loving midwife said.

I remember I took hold of her hand and asked her to stay.

-I feel so safe when you are here, I told her.

Kind as she was, she stayed and did the handover in our room. So…all of a sudden I had four wonderful women around me…two midwives a nurse and a student. The new women introduced themselves and then they started to go through the 70 minutes that have passed. All of a sudden my body started to take over and I had no control.

– The baby is coming! I quivered through the nitrous oxide mask. Emil you must get our things now. You must get the camera NOW!

everyone turned to me and looked a little shocked. They pulled down my pants and panties and I hear one of them burst out…

-Yes, the baby is coming!

-Emil…the camera…NOW!

All of a sudden I felt so stressed…10 minutes before I was only open 5 cm and the camera…where is the camera!

-Am I really completely opened? What if my vagina tear? I asked frightened.

And right then I felt a “plop”.

-The head is out…don’t push just follow your body! I heard one of them say!

I got a second labour contraction…

-Did I poop myself?” I asked worriedly.

-No you didn’t…continue like you do honey, I can see her! I heard Emil say cheering on me.

All in all I got three labour contractions and after four minutes of them I could hear the long-awaited scream. She was here…she was finally here.

-Congratulations to you little baby girl…I got to see her enter this world after all! The midwife who welcomed us said in joy.

This birth was both a dream and a nightmare. None of my previous deliveries has ever hurt that bad but thanks to the powerful contractions our beauty was born fast. Before we came to the birth center, my head thought that they would tell us to go home again, but my heart said it would go fast and that we would have our daughter with us in no time…the heart was right. We only spent one hour and fifteen minutes at the hospital before we had our beautiful girl in our arms.

Now I just want to send my thanks to the staff at Näls birth center for supporting us through everything that it means to give birth. But above all…thank you Emil for being there holding my hand and cheering on me when I needed it the most. You are a wonderful husband and father and I look forward seeing our children grow up side by side with you…you are amazing ❤

Thank you lord for this precious blessing! There seems to be no greater physical gift than this sweet bundle of joy, sent straight from you. Her perfect little fingers and toes, the way she smell like heaven, the love that bubbles up – unmatched in its depth. It’s a wonderful kind of overwhelmed.

Please bless this baby, Lord. Place a shield of protection around her little body and guard her as she grow. Keep her safe and healthy, Lord. Help this little one to know she is deeply and wholly and forever loved – first by You, and then by so many of us. Bless this baby, Lord, and bless us surrounding her. Help us adjust to our new normal as we welcome this new person into our lives, hearts and home. Give us even one whole night of sleep, and give us strength and energy when the nights are short. Blanket our home in peace, grace, and love.

Thank you Lord, for this new life. We praise and thank You for Your good and perfect creation. Amen.

XOXO

Tractor cake

1110-2019-06398671149755579906322.jpeg

I måndags fyllde vår lillkille år…vår lillkille som numera är två år och en stolt storebror. Det är lite smått läskigt att tiden går så fort men jag måste nog ändå säga att jag tycker det är mer häftigt att se hur han utvecklas. Tänk att han för två år sedan bara var ett litet knyte som förlitade sig helt på mig och Emil. Det gör han fortfarande men på ett annat sätt. Nu är han ändå en lite pojke med en egen personlighet och egna intressen.

På tal om intressen…Melker ÄLSKAR traktorer. Allt började när han fick åka farfars röda traktor för första gången…efter det var han helt såld. Nu ser han dem överallt och så fort vi kommer till farmor och farfar går han ner till garaget för att krama och pussa hans stora kärlek. SÅ…till Melkers kalas så kunde jag inget annat än att göra en traktortårta. Det tog sin lilla tid att få till den och mot slutet så tänkte jag…ALDRIG MER IGEN. Varför gör jag alltid saker som jag aldrig tidigare testat…tja det är ju ganska roligt, hihi? Trots mitt dåliga kunnande och de fyra små nyfikna händerna som ville hjälpa till så blev det ganska bra. Det viktigaste var i alla fall att Melker blev nöjd. Han tittade på den med stora ögon och sa “TAKTOJ“!


This week we celebrated our little guy’s birthday…our little guy who is now two years old and a proud big brother. It’s a little bit scary that time goes by so fast, but I still have to say that I think it’s more cool to see how this little human develops. Two years ago he was just a little baby who completely relied on me and Emil. Well…he still does, but in a different way. He is still a little boy but he now has his own personality and his own interests. 

Speaking of interests…Melker LOVES tractors. It all started when he got to ride Grandpa’s red tractor for the first time…after that he was completely sold. Now he sees them everywhere and as soon as we get to Grandma and Grandpa he goes down to the garage to hug and kiss the love of his life. SO…to Melkers birthday party, I could do nothing but make a tractor cake. It took a little while to finish it and towards the end I thought…NEVER AGAIN. Why do I always do things I’ve never tried before…well, because I love to do it, hihi! Despite my poor knowledge and the four little curious hands that wanted to help, it turned out pretty good. In any case, the most important thing was that Melker was satisfied. He looked at it with big eyes and said “Tactoj”!1110-2019-06478531149763566586008.jpeg1110-2019-06541121149769824809445.jpeg1110-2019-06283401149744052893824.jpeg

To celebrate a two year old

0710-2019-09540651035080018210804.jpeg

En bricka med en mjölkflaska fylld med jordgubbssmoothie, clementin och mammas hembakade bröd…precis så en födelsedagsfrukost ska se ut här i villabotevik.


A tray with a milk bottle full of strawberry smoothie and a plate with a clementine and two slices of mom’s homemade bread…just like a birthday breakfast should look like here in villabotevik.0710-2019-09372331035063186455599.jpeg

Vår födelsedagspojke fick såklart några paket också. Kanske inte de mest “lekiga” presenterna vi köpt och slagit in men det verkade som att storebror uppskattade dem ändå. Ibland tror jag vi försöker för mycket…jag tror ärligt att många barn tycker att det är lika roligt att leka med en kartong som med den dyraste leksaken. Nu kan han i alla fall ha lite ljus i sitt rum om kvällarna och så kan han köra runt och drifta med sina bilar på golvet istället för på väggarn.


Well…of course our birthday boy also receives some gifts. Maybe not the most “playful” gifts we have bought and wrapped in, but I think that big brother appreciated them anyway. Sometimes I think we try too much…I honestly think that many children find it as fun to play with a cardboard box as with the most expensive toy. Anyway..at least he now can have some light in his bedroom in the evenings and thanks to the car carpet he can drive around with his cars on the floor instead of on the walls.0710-2019-09454271035071380326952.jpeg

Han lyckades öppna presenterna ganska fort. Det förvånade mig…jag trodde inte ens att han skulle klara av att öppna inslagspapperet.


He managed to open the gifts quite fast…that surprised me cause I didn’t think he could even manage to open a little bit of the wrap.0710-2019-09289661035054919213933.jpeg

Killen som älskar frukost…enligt honom är det den bästa måltiden på hela dagen.


The guy who loves to eat breakfast…according to him it’s the best meal in the whole day.0710-2019-09016551035027608159771.jpeg

Han drack all smoothie men lämnade allt annat. Om det inte hade varit hans födelsedag så hade jag inte tillåtit detta. Men du vet…idag var det hans födelsedag och då anser jag att det är ok att släppa lite på “reglerna”. Vad tycker du?


He drank all of the smoothie but he left everything else. If it would not have been his birthday I would not have tolerated this, haha! But you know…today was his day and I think that it’s ok to bend the “rules” a little bit. What do you think?0710-2019-09106131035096566777469.jpeg

Jag tror att storasyster också önskade att hon fyllde år hon också. Hon älskar frukost på sängen och hon älskar verkligen presenter. Enligt henne så är det roligaste med att fylla år att få presenter. Ibland skäms jag över att hon tycker som hon gör…å andra sidan så tror jag inte att det är så ovanligt, haha.


I think that big sister wished that it was her birthday to. She loves to eat breakfast in bed and she also loves presents. Accordning to her getting presents is the best thing about celebrating. Sometimes I think it’s embarrassing that she think so but I also know that she isn’t the only one. 0710-2019-09492951035015248512377.jpegNu ska jag gå och titta till barnen innan jag går och lägger mig. Jag älskar att se dem sova och blir helt lugn i hjärtat när jag ser dem ligga och snosa

Puss och kram


Now I will go en check on the kids before going to bed. I love to see them sleep and become so warm in my heart when I see them lying in their beds completely calm.

XOXO

Big brother is getting bigger

0610-2019-0900148999085020972026.jpeg

Imorgon är det hans dag…imorgon fyller storebror två år!


Tomorrow it’s his day…tomorrow big brother turns two years!0610-2019-0908341999093214075671.jpeg

Ikväll har jag förberett inför morgondagens firande. Jag kan inte förstå att min lillkille numera kan kalla sig för storebror och han imorgon fyller två år…när blev han så stor?

Paketen ligger prydligt inslagna nere i köket…de är redo att öppnas. Mannen min undrade varför jag slog in dem så noggrant…man kunde ju tro att han skulle känna mig vid det här laget, haha! Det är kanske inte de roligaste presenterna för en tvååring men vi skulle i vilket fall som helst köpa dem till hans rum så vi kunde lika gärna ge dem till honom och ge i present. Vi får helt enkelt se hur han reagerar imorgon bitti.

Håll tummarna för att han inte vaknar före oss imorgon


Tonight I have prepared for tomorrow morning’s celebrations. I can’t understand that my little boy can call himself big brother nowadays and that he’ll be two years old tomorrow…when did he get that big?

The presents is lying in the kitchen and are carefully wrapped…they are ready to be opened. My husband wondered why I did it so thoroughly to a two year old…you could think that he would know me by this now but no, haha. Maybe it’s not the funniest presents for a two year old, but we would in any case buy them to put in his room so we could just as well give them to him as a gift. We simply have to see how he reacts tomorrow morning.

keep your fingers crossed that he won’t wake up before us tomorrow!0610-2019-0916126999100999379836.jpeg

Puss och kram


XOXO

Thank you for autumn

0210-2019-0915342855437054658529.jpeg

Idag har jag, Melker och Märta varit ute i skogen medan Malva varit på föris och pappa Emil jobbat. Just nu bjuder naturen på så otroligt mycket så vi passar på att vara ute så mycket vi bara kan.


Today, I, Melker and Märta have been out in the woods while Malva has been to pree school and daddy Emil has been working. Right now nature is offering so much so we stay outside as much as we can. 0210-2019-0919825856461537575560.jpeg

Jag tycker att det är så otroligt roligt att odla. Kanske inte så mycket grönsaker men frukter och bär. Vår frukt- och bärodling inte kommit igång än eftersom vi har ett nybyggt hus…men…jag har snälla svärföräldrar som delar med sig och så bor vi ju med skogen intill husknuten som också gärna delar med sig av det goda.


I think it’s so much fun to grow things in our garden. Well…vegetables is not my favourite but fruits and berries are. Our fruit and berry cultivation has not started to give harvest yet because we have a newly built house…but…I have kind in-laws who share their harvest with us and we also have the forest as a neighbour who also likes to share the goodies.0210-2019-0938212855459925386130.jpeg0210-2019-0916895855498607717374.jpeg

Denna lilla miniman…han ser så lycklig ut här. Verkligheten var dock annorlunda tidigare idag. Tio minuter innan hade han precis gråtit i en timma på grund av ilska för att han inte fick gå dit han ville. Han la sig på backen och där stod jag med lillasyster på magen och visste inte alls hur jag skulle få med honom. Det var bara att sätta sig snällt på en stubbe och vänta ut hans utbrott. Några gånger fick jag räkna till tio för att inte själv hamna på samma bana som han var inne på…ibland är det lätt att tappa lugnet. Men.. tillslut löste det sig och han bytte ut sina krokodiltårar mot detta charmiga leende!


This little man…he looks so happy. However…the truth is that he ten minuts earlier had been crying in anger for one hour because he could not go where he wanted to go. In protest he lay down on the ground end screamed so it felt like my ear would start to bleed. I was so frustrated because I had little sister on my belly and did not know how to get Melker with me…I could not carry him. In the and I just sat down on a stump and waited his outburst out. A few times I had to count to ten…sometimes it’s hard keeping calm. But…eventually we solved it all and he gave me this charming smile instead of his crocodile tears.0210-2019-0906392855488105194459.jpeg

Kära herre…vi tycker så mycket om hösten. Tack för det goda som du ger oss att äta, tack för de fina färgerna och tack för den underbara luften som vi får andas in varje dag.


Dear lord…we really enjoy  it being fall. Tank you for the berries, fruits and mushrooms, thank you for all the beautiful colours and thank you for the wonderful air we get to breathe every day. 

0210-2019-0949013855470725955399.jpegPuss och kram


XOXO

Something to look forward to every week

3009-2019-0925267785904219830076.jpeg

Och DÄR…tog Emils 10 dagar slut!

Nu har vi fått ha Emil hemma hos oss under två veckor…det har varit så underbart. Vi har tillsammans fått lära känna det lilla knytet lite bättre och vi har fått hjälpa varandra med den omställning som det inneburit att bli fem. När det gäller föräldraledighet så har Sverige verkligen kommit långt. Att få pengar för att vara hemma med sitt barn är helt fantastisk. Vi får såklart inte ut det som vi skulle fått om vi jobbat men inte långt ifrån.

Hur har det då gått att vara ensam hemma med våra tre kiddos? Jo…Den har gått över förväntan, wihooo. Vi har såklart råkat på lite stridigheter under dagen men med några djupa andetag så har det tillslut gått bra…för min del i alla fall, haha! Jag har faktiskt inte varit så nervös inför denna dag…jag menar…jag borde varit det med tanke på vad det innebär att vara ensam med en femåring, ettåring och en nyfödd. MEN…Jag kommer ha något att se fram emot varje vecka detta läsår och det har liksom lagt ett lock över min oro och nervositet. Det är nämligen så att Emil bara kommer jobba på tisdagar, onsdagar och torsdagar fram till nästa höst…så himla skönt. Vi kommer få så mycket mer tid tillsammans och vi kommer kunna avlasta varandra. Det är klart…plånboken kommer vara tunnare än någonsin men vi har bra koll på våra inkomster och utgifter och prioriterar därefter. Det viktigaste för oss är tiden vi får som familj.

Jag kan varmt rekommendera att vara hemma mycket båda två om möjligheterna finns. Det är värt att leva enklare och vara hemma tillsammans. Vi har varit hemma mycket tillsammans med alla våra barn och jag hade aldrig valt att göra på något annat sätt.

Puss och kram


And THERE…Emil’s 10 days ended

Now we have had Emil at home with us for two weeks…it has been so wonderful. Together we have got to know our little princess a little bit better and we have got the chance to help each other to get through these first days. When it comes to parental leave, Sweden has come a long way. Getting money to stay home with your child is absolutely amazing. Of course, we do not get as much as if we would have worked, but not far away.

So…how has it been to be home alone with our three kiddos? This day has been so much better than I thought, yey! Of course we have had our struggles during the day but with some deep breaths we have solved most things…well..at least I have haha! Actually, I haven’t been so nervous about this day… I mean…I should have been considering what it means to be alone with a five year old, a one year old and a newborn. BUT…I will have something to look forward to every week this school year and it has put a lid on my anxiety and nervousness. What I will look forward to is that Emil will only work on Tuesdays, Wednesdays and Thursdays until next fall…I couldn’t be happier! We will have so much more time together and we will be able to help each other so that we can do the best of this year. Of course the wallet will be thinner than ever, but we know our income and expenses and prioritize accordingly. The most important thing for us is the time we get as a family. 

I highly recommend you to stay at home together if this opportunity are available…it’s worth living more simple. We have been home a lot together with all our children and I had never chosen to do any other way.

XOXO

Blood samples and test results

2509-2019-0934571608233043657708.jpeg

Så mycket har hänt de sensate två veckorna. Märta föddes den trettonde september, vi förlorade vår pälsiga kompis förra torsdagen och idag ringde läkaren gällande blodproven Malva tog förra veckan.

Som ni kanske kommer ihåg så har Malva haft väldigt mycket ont i magen under våren och sommaren. Vissa perioder har det varit bättre och andra sämre. Innan sommarlovet bestämde vi oss dock för att ta kontakt med vårdcentralen. Där tog de prover för att kunna utesluta gluten och lite andra saker som jag inte minns vad det var. Alla prover såg bra ut men de skickade en remiss till sjukhuset då magen inte blev bättre.

Förra veckan var det då dags…då hade vi tid på barn- och ungdomsmottagningen. Där blev Malva knackad på magen, hon fick göra ultraljud och ta blodprov. Idag blev jag uppringd av läkaren då han fått provsvaren. Alla prover såg bra ut förutom ett som visade på förhöjda levervärden. Han sa att det kunde bero på en virusinfektion men ville inte spekulera så mycket. I och med detta ska Malva nu få ta fler prover för att se om levervärdena fortsätter hålla sig höga och om de gör det kommer de göra ett till ultraljud men denna gång mer ett  mer ingående.

Man skulle kunna tro att jag nu sitter här orolig och förtvivlad men jag känner mig faktiskt lugn. Jag har lärt mig att inte ta ut saker i förskott utan behålla lugnet och be om beskydd. Vem skulle det hjälpa om jag börjar bita mina naglar och slita mitt hår?

Puss och kram


So much have happened the last two weeks. Märta was born september thirteen, we lost our furry friend last Thursday and today the doctor called me about the blood samples Malva took last week.

As you may remember, Malva has had a lot of stomach ache during the spring and summer. Some periods have been better and others worse. Before the summer holidays, however, we decided to contact the health center. At the health center they took samples to exclude intolerans against gluten and some other things that I can’t remember what it was. All samples looked good but they sent us to the hospital as the stomach did not get better.

Last week it was time for Malva to visit the children’s and youth reception at the hospital.
There they felt on Malvas stomach, they did a ultrasound and took more blood samples. Today I was called by the doctor because he had received the answers. All samples looked good except for one that showed elevated liver values. He said it could be due to a infection but did not want to speculate as much. Because of this, Malva will now have to take more blood samples to see if the liver values ​​continue to remain high and if they do they will do another ultrasound but this time more thoroughly.

You might think I’m sitting here worried and despondent, but I actually feel calm. I have learned not to take things in advance but to keep calm and pray for protection. Who would it help if I started tearing my hair?

XOXO

 

 

A brothers love

2409-2019-0824072562183864449630.jpeg

Hur kommer Melker reagera? Kommer han förstå? Kommer han visa kärlek eller känna avundsjuka? Om det blir kaos vem kommer det då gå ut över?

Innan lillasyster föddes snurrade dessa och många andra tankar runt i mitt huvud. Anledningen till att de flesta frågor berörde minimannen berodde på att han då var så mammig. Hans reaktion oroade mig mest eftersom han skulle behöva dela mig med ännu ett syskon som dessutom skulle ta mycket, mycket utav hans mammatid. Någonstans så klandrade jag mig själv i förväg inför det som skulle kunna bli.


How will Melker react? Will he understand? Will he show love or feel jealous? If it will be chaotic who will he hold responsible…who will he reject?

Before our little sister was born, these and many other thoughts took up a lot of my time.
The reason that most of the questions touched our little man was because he was so in love with his mum by the time. His reaction worried me most because he would have to share me with another sibling who would also take much, much of the bank filled with mum time. Somewhere I blamed myself in advance for what might happen.2409-2019-0851395562211187511084.jpeg

Att jag la så mycket tid på dessa tankar och oroade mig så mycket visade sig vara helt i onödan. Är det en stor omställning för minimannen? JA! Är det en dans på rosor? NEJ! Älskar han sin lillasyster? JA!


I spent so much time worrying and thinking and you know what? It turned out to be completely unnecessary. Is it a big readjustment for our little man? YES! Is it a dance on roses? NO! Does he love his little sister? YES!2409-2019-0835210562195003040253.jpeg

Dessa bilder…jag bara älskar dem. Märta är bara två dagar gammal och det är den första dagen tillsammans som en familj. Bilderna visar verkligen hur mycket de små förstår…de förstår långt mer än vad vi tror. Vi behövde aldrig försöka förklara för Melker “detta är din lillasyster”, “Märta kommer bo hos oss nu”, “hon är ingen docka”, “Hon är en riktig människa”…han förstod ändå!


These photos…I just love them. Märta is only two days old and it’s the first day together as a family. The photos really show how much the little ones understand…they understand so much more than we can imagine. We never had to try to explain to Melker “this is your little sister”, “Märta will live with us now”, “she is not a doll”, “She is a real human”… he understood anyway!2409-2019-0800244562220036662645.jpeg

När Melker skulle sova middag denna första dag så kunde han inte komma till ro förens jag la Märta tätt intill honom. När jag gjorde detta så tog det inte lång tid innan han somnade med hans hand sammanflätad med hennes. Varje dag sedan dess så har han frågat flera gånger om dagen om han inte kan få hålla henne. Han pratar inte så mycket men detta kan han uttrycka klart och tydligt.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att det är svårt att planera inför situationer som dessa. Visst…vi kan vara förberedda men våra små minimänniskor är unika och reagerar på sitt eget sätt. Hur de kommer att reagera i förväg är svårt att veta då det är så många faktorer som spelar in. Kanske kommer omställningen gå smidigt eller också så gör den det inte. Det viktigaste är att du finns där för att fånga upp ditt barn när denne behöver din hjälp.


When Melker was going to sleep in the afternoon that first day together he could not come to rest before I put Märta next to him. When I did he fell asleep almost immediately with his hand in hers. And now…now he ask several times a day if he can hold her in his arms. He can’t talk so much but that…that he can express clearly. 

Do you know what I think? We cannot plan what will happen in situations like these. Sure…we can be prepared bur our little humans is unique and will react in its own way.  How they will react is difficult to know as there are so many factors that matters. Maybe the readjustment will go smoothly or maybe it will not. In either way the most important thing is that you are there to catch your loved ones when the stumble. 2409-2019-0808197562227990220977.jpeg

Puss och kram


XOXO