In-i-byxorna-bälte

1601-2019-105232923015216779820.jpeg

Har ni också snopptokiga småpojkar? Här hemma får vi köra på ett in-i-brallorna-bälte…annars skulle vi få gå och torka kiss HELA tiden!

Minimannen har alltid varit tokig i sin snopp. När han börja kunna kontrollera sin hand sökte den sig direkt nedåt när blöjan åkte av. Alltså wow…har de små killarna ingen känsel kan man undra? Nu är det lite bättre under blöjbytet i alla fall…tacksam! Inte så kul att byta bajsblöja och så kommer det ner en hand som vill klämma och känna.

Problemet nu är att…han hänger fram snoppen hela tiden. Det går inte alls att låta honom gå i bara blöja eller byxor utan body. Allt började för någon månad sedan. Jag var inne i storans rum och pappa E var ute i allrummet med lillebror. Plötsligt började mannen min tokskratta och ropade att jag måste komma. Då fick jag se den…där hängde snoppen klämd i blöjkanten. Det märktes att han inte alls tyckte om det…som att det gjorde ont…han gick som och muttrade för sig själv.

Nu kör vi på ett in-i-byxorna-bälte…ja bildligt talat. Vi använder inte ett bälte men vi har vi fått börja om med boddys. Jag tycker egentligen inte om dessa plagg när barnen blir lite större…det tar bara tid att ta på. Men…nu är det ett måste om vi inte vill torka kiss hela tiden. Vi har också tagit fram Storans gamla snickarbyxor. Då kan vi skippa boddy-plaggen om vi vill. Vår lille kille…haha…vad ska det bli av vår snopptokige kille!

1601-2019-105415623017043874090.jpeg1601-2019-105319723016085319403.jpeg

Första promenaden

1501-2019-1006207241869406396947.jpeg

Nu är första promenaden avklarad och allt gick finfint. Vi har försökt få lillkillen att gå ute förut men han har vägrat gå i stövlar…det har varit alldeles för svårt enligt honom. Han har sett ut som någon som för första gången testat att gå i pjäxor, hihi! Men nu…nu har han fått nya skor och krokodiltårarna har bytts ut på ett soligt leende. Krokodiltårarna kom istället när jag tog upp honom på armen och bar in honom i huset. Det var inte alls populärt.

Inte bara skorna är nya…han har fått en jacka också. Tillsammans kostade dessa två “plagg” 300 kr på mellandagsrean…nöjd mamma! Det går verkligen att få tag i snygga och prisvärda kläder som inte påverkar plånboken så mycket. Just nu lever familjen i princip bara på barnbidrag och Emils lön. Vi får snåla men det är såhär vi valt att leva. Hellre enkelhet och att kunna vara hemma längre med barnen. Vi blir inte rika på pengar men minnen och kärlek flödar så det heter duga. Jag hade absolut inte velat ha det på något annat sätt! Dagens barn borde absolut få vara hemma mer med sina föräldrar.

1501-2019-1015167241878366457883.jpeg

1501-2019-1001707241864906290698.jpeg

1501-2019-1011126241874325360488.jpeg

En femåring i huset

Igår fyllde vår lilla böna fem år…FEM ÅR! Alltså det är tokigt…vart tog tiden vägen? Det känns som att storan alltid funnits med oss…ändå känns det som igår som jag låg på BB men svin ont i huvudet och en liten nyfödd vid bröstet. Jag är så tacksamma för alla dessa år och ser fram emot många fler fyllda av äventyr, glädje och utmaningar.

 På kvällen innan den stora dagen sa vi bestämt “du får gå på toa men sedan måste du gå och lägga dig igen”. Storan har en tendens att vakna tidigt när förskolan är igång och jag tycker att det är en aningens tidigt att gå upp klockan sex för att fira…lat mamma! Hon lyssnade i alla fall snällt och låg där i sängen och låtsas sov när vi kom in till henne sjungandes med paket och frukost i händerna. Som tur var så hade hon inte vaknat så mycket tidigare än oss, hihi!

1401-2019-0752530214134302887637.jpeg

Vår lilla goding är en liten sångdiva och älskar musik. Hon sjunger ALLTID, vill alltid lyssna på musik i bilen och somnar till smäktande ballader. För oss var det självklart att köpa en högtalare i födelsedagspresent. Rosa, smidig, stationär och bra ljud för pengen. Precis så som vi ville att den skulle vara. Det allra bästa är att man kan spara listor på den villket innebär att den inte behöver vara inkopplad i dator eller mobil.

Vid lunch var det dags för kompisarna att komma och fira. Vi blev klara med alla förberedelser kvällen innan vilket var skönt…då slapp vi stressa på självaste födelsedagsdagen. I år körde vi på regnbågstema…det önskade hon sig allra mest!

1401-2019-0759424214141196728261.jpeg1401-2019-0737566214119338225660.jpeg1401-2019-0710233214152005691280.jpeg1401-2019-0746438214128210941284.jpeg

Fyra stycken som härjade runt i vårt hud…alldeles, alldeles lagom. De lekte så bra tillsammans…ingen var utanför. Vi lekte några leker tillsammans och sedan lekte de fritt…så duktiga tjejer!

1401-2019-0733390214175162676173.jpeg1401-2019-0742661214124434065243.jpegEn glad tjej efter en fullspäckad dag. I år släppte denna mamma lite mer på kontrollen och lät självaste födelsedagsbarnet vara med och bestämma och fixa. Även om jag har svårt att låta bli att lägga mig i vissa saker så är det så mycket roligare att fixa och dona tillsammans. Älskade goding vad mamma älskar dig.

En lugn snart

0801-2019-105985315640636315842.jpeg

Nu är jullovet över och vardagen börjar återigen ta form. Pappa Emil började jobba igår så jag är ensam med barnen igen. Jag älskar mitt liv som hemma-mamma. Visst…ibland vill jag bara rymma hemifrån men då är det bara att räka till tio och tänka “ett steg i taget, ett steg i taget”.

Ett-steg-i-taget ramsan kör vi på ganska mycket just nu. Båda barnen tjorvar och jag behöver all hjälp jag kan få för att hålla lugnet. Lillebror sover inte på nätterna och storan har ett humör som heter duga. Jag tror hon har kommit in i någon sorts pre-teenager perriod…ojoj vad tålamodet prövas. Så…just nu tar vi det lilla lugna…speciellt när jag är själv hemma.

De värsta stunderna för mig då temperamentet vacklar är morgnarna. Då passar vi på att titta på Babblarna. När kroppen och hjärnan vaknat till jag vaknat till är det bara att göra klart allt inför förskolan. Idag var första dagen efter jullovet och vet ni…det gick superbra. När vi kom fram sa hon “jag är lite blyg” men sedan släppte allt som om hon aldrig haft lov. Tänk så mycket som hänt sedan förra året då hon grät varje gång jag lämnade henne. Nu har hon till och med längtat efter att få komma tillbaka…vilken tjej!

Nä nu ska jag passa på att ta det lite lugnt…lillebror sover nu sin förmiddagssömn. Ta hand om er allihopa!0801-2019-102335615604138868972.jpeg

Psst…ser ni kortet! Det är Malva som tagit det…stolt mamma!

Ett, två, tre, fyra gråa hår…….

0501-2019-1151933575795026328285.jpeg

Nyss var du bara en liten spädis som aldrig sov mer än en timme i sträck. Det var verkligen en tuff period men vi tog oss igenom den tillsammans…som en familj. Jag var så trött hela tiden men det gick an…du var i alla fall stillsam under dagarna…du kunde ju inte röra dig. Du var ett nöjt barn som bara inte ville sova.

När jag slutade amma gick allt som smort. Du började sova hela nätter och även på dagarna sov du bra…vilken härlig tid. Nu känns det dock som att vi börjat om på ruta ett igen. Ok…han vaknar inte en gång i timmen men de gånger han vaknar räcker till. Han är dessutom mycket intensiv under dagarna. Det känns som jag skaffat mig ett nytt jobb…att jaga en rastlös liten apa. Han snor mat i skafferiet, tömmer kökslådorna, klättrar i trappen, klättrar i fönstren, drar ner alla saker från borden…you name it. Han underhåller oss inte bara om nätterna längre…nu är även dagarna ett enda stort spektakel.

Påsar under ögonen och ett antal gråa hår…jag kommer bli gammal i förtid.

0501-2019-1158438575801531517346.jpeg

Mysbestyr med storfamiljen dan för dopparedan

Så skönt att vi inte bestämde oss för att åka mot julfirandet idag…dan före dopparedan. Det känns inte som det mest ultimata att sitta i en trång bil med tjuriga barn dagen innan jultomten kommer…det hade känts en aningen stressande för min del. Bilen bytte vi istället ut mot en myspysig dag tillsammans med storfamiljen i det vintervackra Stockholm!

Tänk att det är snö här…det är svårt att förstå. De sensate vintrarna har gräsmattorna varit gröna på julafton. Men tänk… i år blir det en sådan vintermagisk julafton som jag varje år drömmer om. 

LRM_EXPORT_86429510982123_20181223_222748447.jpeg

Mellan allt förberedande så har vi varit ute och njutit av de dalande snöflingorna. Storan har åkt pulka och de tre yngsta minikusinerna har rullat barnvagn. Tänk att våra två små barn helt plötsligt fick två kusiner med bara några veckors mellanrum. Tänk så livat det kommer bli de kommande julaftnarna!

LRM_EXPORT_86482189499823_20181223_222841126.jpeg

Lille godisbiten som har fått säga hej till sitt gamla babygym. Lillkusinen fick ta över det när lillebror lärde sig att leka med andra saker…så underbart att det kommer till användning. Skulle verkligen kännas tråkigt om det bara låg i förpackningen hemma och blev “gammalt”. Nu hoppas vi bara att lillebror inte gör sönder det när vi är här…han verkar tycka om det lika mycket nu som då.

LRM_EXPORT_86494860589926_20181223_222853797.jpeg

Storan fick idag boken Snödrottningen som är skriven efter en berättelse av H.C. Andersen. En väldigt mysig bok med vackra bilder och med ett bra innehåll. Storan satt som fastklistrad i mitt knä då vi läste. Texterna var ganska långa men hon höll tålamodet uppe ända tills sista meningen var läst. Det är klart…hon vet att H.C. Andersens berättelsen som inspirerat till den här boken också har inspirerat Walt Disney till att göra filmen Frost. När jag berättade detta så letade hon efter Elsa hela tiden. Tänk att Elsa fortfarande har en sådan stor plats i barnen hjärta. Lite skrämmande men filmen är ju faktiskt ändå otroligt bra…speciellt musiken, hihi!  

LRM_EXPORT_86464425075347_20181223_222823361.jpeg

Imorgon är det julafton och nu ska jag sova. Jag kan tänka mig att Storan kommer vakna tidigt imorgon…hon är så exalterad!

En försenad adventstitt

_MG_1073

Tänk att det är julafton på måndag…idag är det redan den 22:e. Adventskallender som från början var fullproppad med 48 små paket är numera tom…det är bara 2 små röda och bruna överraskningar kvar.

Jag är så otroligt glad att jag har förmånen att få göra en adventskallender till barnen. Jag vet hur viktigt det var för mig när jag var liten…en underbar tradition på så många sätt. Kanske verkar det överdrivet och som ett onödigt frosseri men paketens innehåll behöver inte vara stora för att uppskattas. När storan får presenter så märks det att hon känner sig älskad…det är hennes kärleksspråk. Visserligen tycker alla barn om att få paket men man kan se i ögonen att det är sååå speciellt för henne. Hon är också mycket duktig på att ge bort saker själv. Hon ger bort teckningar varje dag och hon ger oss stora delar av sitt godis fastän att hon älskar allt som har med socker att göra…ja det är verkligen ett kärleksspråk för henne…gåvor.

_MG_1086

Den lilla snögubben som jag fick av min mormor och morfar när jag var liten. Så tacksam att den fortfarande hänger med. Jag är egentligen ingen prylmänniska som värderar minnen i saker men just den här…den är viktig för mig!

_MG_1095

Att få samlas en stund på dagen för att öppna paket precis som man samlas vid måltiderna är också en del av min tanke med adventskallendern. Jag tror att det är viktigt att ha vissa samlingspunkter under dagen då alla är tillsammans. Denna tradition behöver inte vara ytlig och “frossig”. Det beror på vad man gör den till<3!

_MG_1152

Full fart mot julhelgen

LRM_EXPORT_4785941045102_20181221_220222268.jpeg

Det ska bli så otroligt roligt och SKÖNT att få fira jul på annat håll i år. Jag är en väldigt pysslig person och tycker mycket om att fixa inför högtider och födelsedagar men i år…i år har jag släppt nästan allt. Det har inte känts som så stor idé att fixa då vi inte firar hemma men sedan är det ju också så att lillebror just nu är väldigt klåfingrig. Ingenting får vara kvar på sin plats och skafferiet vet han precis vart det är. Igår fick jag storstäda köket då han hade hällt ut ett fullt paket med ströbröd över hela golvet…pust. Jag vill inte ens tänka på hur julgranen skulle sett ut om vi hade haft en.

Det bästa med att åka bort är dock inte att slippa fixa i sitt eget hem. Det är såklart att få fira jul i Emils brors hem med barnens minstingkusin. Imorgon åker vi till Stockholm och idag har vi packat inför vistelsen i storstaden.

LRM_EXPORT_4797595165412_20181221_220233922.jpeg

Tänk att det tog flera månader innan lillebror tog nappen. Nu kan han inte sova utan dem…tänk så det kan förändras.

LRM_EXPORT_4773695487291_20181221_220210022.jpeg

På Julafton kommer jag ha på mig en grön byxdress. Den sitter så himla snyggt och tyget är amazing både i färg och kvalitét. På juldagen blir det kjol och polo. Hade på mig samma kläder på en konsert förra veckan då fick jag kommentaren av mannen min som då spelade piano “jag kunde knappt ta ögonen från dig”. Vilken kommentar…jag blev överlycklig!

LRM_EXPORT_4754285226877_20181221_220150612.jpeg

Barnen kommer matcha så himla fint i plommonlila. Passar också perfekt inför nyår för den som är sugen att syskonmatcha. Storan som älskar glittriga kläder är mer än nöjd. Kjolen är också sådär dansig…den “flyger” så fint när hon snurrar.

LRM_EXPORT_4766669160730_20181221_220202996.jpeg

LRM_EXPORT_4861033094569_20181221_220337360.jpeg

Vi får inte glömma det allra viktigaste ( i alla fal enligt Malva)…PAKETEN. Oj så storan pratar om dem varje dag. Hon är en riktig paketgalning. Är det bara hon eller är det fler som har barn vars största kärleksspråk är presenter? Ibland blir jag lite förfärad över att något så ytligt kan vara så viktigt. Samtidigt så vet jag…hon är ju bara ett barn. Det är nog trots allt mer vanligt än ovanligt med pakettokiga barn.

Vart ska ni fira jul i år?

Jullov hemma i Villa Botevik

LRM_EXPORT_1052030716230617_20181220_202749364.jpeg

Nu är första jullovsdagen redan till ända…hur fort går timmarna egentligen? Jag har njutit av varje liten stund tillsammans med mina små älsklingar. Det är klart…de gav mig en hejdundrandes sovmorgon så jag har varit på mitt bästa humör. När jag vaknade var klockan åtta. Liten låg i sängen och pratade medan storan satt framför tv:n och tittade på barnprogram. Tänk att hon blivit så stor så att hon kan sysselsätta sig själv på morgonkvisten! Det är jag tacksam för…jag är verkligen ingen morgonmänniska och kan liknas vid ett monster om jag måste gå upp för tidigt, haha!

LRM_EXPORT_1052047143325927_20181220_202805791.jpeg

Nu i december har vi en stående rutin…barnen öppnar alltid adventskallendern på morgonen. Så fort jag visar näsan utanför sovrumsdörren får jag höra “ska vi öppna paketet nu”…någon älskar presenter och är alltid väldigt ivrig att få se vad som finns inuti. Idag hoppades och skuttades det ännu mer än vanligt när stora M fick se vad som gömde sig innanför presentpappret. “Det här har jag sett på reklam hos farmor och farfar” fick jag höra. Helst ville hon börja pärla innan frukosten men jag lyckades övertyga henne att det bästa är att äta först…”ska man kunna pyssla det pilliga måste man tanka kroppen först”!

LRM_EXPORT_1052124922594665_20181220_202923570.jpeg

Oj så länge hon satt och pärlade. Hon tappade tålamodet några gånger men envis är hon så det blev tillslut en pärlprinsessa gjord. Tyvärr lyckades jag göra sönder den när jag lyfte upp den ur formen…den hade visst inte torkat ännu. Ja…det är ju pärlor som man sprayar vatten på så att de klibbar ihop i varandra…så fyndigt.

LRM_EXPORT_1052137009014455_20181220_202935656.jpeg

Nä…vi vet att det inte är fjärde advent ännu men vi har tjuvstartat. Den fjärde advent och julhelgen kommer vi nämligen fira i Stockholm. Ser så mycket fram emot det!

LRM_EXPORT_1052219872311838_20181220_203058520.jpeg

Hjortron- och lakritskola…mums. Det är vad jag har pyssla med under dagen. Hjortronkolan är min absoluta favorit. Den är lagom söt och så finns det en touch av sälta…precis så som jag vill ha det. Första gången jag gjorde den blandade jag i min hemmagjorda hjortronsylt. Då bodde vi i Piteå och hade plockat flera liter av skogen guld under sommaren. Vilken är er favoritjulgodis? Har ni några måsten som ni alltid har i beredskap inför jul?

LRM_EXPORT_1052214344532672_20181220_203052992.jpeg

Mörka ringar, gråa hår och djupa rynkor

_MG_9604-Edit

Mörka ringar, gråa hår, djupa rynkor…precis så känns det som jag ser ut just nu!

Jag är så fruktansvärt trött…vet varken ut eller in. Det började när jag slutade amma och sedan har det bara eskalerat. Självklart har jag pigga dagar också men just nu är de ganska så få. De senaste två veckorna har varit värst…Emil har precis börjat jobba 100%.

Imorgon är det måndag igen och jag har känt av ångesten. Tanken av att vara ensam med barnen känns överväldigande. Jag är verkligen inte den bästa versionen av mig själv just nu. Tålamodet är kort, jag orkar inte underhålla barnen, jag blir lätt ledsen…ja ni vet hur sömnen påverkar människan. Min plan för var dag är att klara mig till nästa måltid. Först siktar vi på frukost sedan mellanmål, lunch, mellanmål, middag och tillsist blickar vi mot kvällsmaten. Vi tycker alla om mat i denna familj och även om Melker låter som mest vid dessa tillställningar så brukar de vara njutelsefulla. Att få sitta tillsammans till bords kan vara bland de mest betydelsefulla stunderna under dagen. Tror verkligen på att samla hela familjen vid matbordet<3

Det kommer nog ta ett tag att komma ikapp med sömnen. Under lillemans tio månader har jag knappt fått en handfull nätter med sammanhängande sömn. Tillsammans med graviditeten har detta pågått i 16 månader. Jag älskar mina barn men de vet då hur man uppehåller sin mamma på ett mindre uppskattat sätt. I början av november kommer jag och mannen min trycka på pausknapparna för en helg. Då åker vi till Grebbestad för en avkopplande helg på hotell. I Grebbestad händer det inte så mycket under höst- och vinterhalvåret men just nu gör det oss ingenting. Vi kommer hålla oss på hotellet och sova, äta gott, bubbla i poolen, sova, bubbla i poolen…ja ni förstår vad jag menar. Just nu känns det så långt till november men jag försöker hålla lågan uppe…att längta efter något kan vara minst lika uppiggande som att faktiskt uppleva det.

Nu ska den här zombien till mamma gå och lägga sig. Hoppas på en bra natt som kommer leda till en bättre morgondag<3