In och rösta på vår cover

Jag och Emil fick i förra veckan utmaningen att göra en cover på Zara Larssons. Några timmar senare och detta blev resultatet. Nu är vi med och tävlar hos @Volgswagengaragesound och vi skulle bli jätte glada om ni ville in och rösta på vår cover. Det är bara att logga in på Instagram, söka sig fram till @Volkswagengaragesound och sedan klicka på gilla-knappen. Klicka HÄR och ni kommer dit direkt. Psst…idag är sista dagen att rösta ;D.

Kramar från lilla familjen Henrikson

Nytt vattenfilter…tom plånbok

LRM_EXPORT_20180210_112454.jpgJag verkligen älskar vårt hus. Planlösningen är precis så som vi ville ha den, det är lagom stort och trädgården är amazing…vi har både gräsmatta och skog. Det allra bästa är dock läget.  På två minuter tar vi oss ner till sjön,  på 20 är vi framme på förskolan, åker vi bil i 10 minuter är vi nere på stan, och efter 45 minuter på tåg är vi i Göteborg. Sedan ligger både Trollhättan och Uddevalla nära så arbetsmöjligheterna blir genast många fler.

Resan har dock inte bara varit enkel. Som vissa av er redan vet så har vårt vatten ställt till en hel del problem. Vi har en egen borrad brunn och det vatten som finns i är jätte dåligt. Det är fullt av järn, mangan, turbiditet och kalk. Innan vi satte på filter kunde vi inte ens duscha för att det förstörde vårt kakel och klinkers. Vi måste tyvärr byta ut/kompletera vårt nuvarande filter då det inte räcker till. Vi har kollat omkring lite själva och insett att det kommer bli en riktigt dyr historia. Det kommer antagligen hamna runt 70 000 – 100 000 kr. Känns så fruktansvärt tråkigt då vi kommer behöva prioritera bort mycket annat som vi vill göra i huset. Samtidigt vet vi att vi inte har något val…vi måste ha rent vatten. Som tur är har vi sparat undan lite pengar så att vi fortfarande har en bra buffert när detta är klart. Extra jobbigt känns det såklart då vi båda är föräldralediga. Just nu rullar inte pengarna in. Men…föräldralediga är vi inte hela tiden så det kommer finnas tid för att spara.

Detta ska lösa sig det med<3

De kollade mitt barns BMI

LRM_EXPORT_20180209_111419.jpg

Idag var båda barnen på BVC för att bli kontrollerade och vi uppdaterade. Innan vi åkte så tyckte storan att det var jobbigt…hon trodde det skulle bli obehagligt. Väl där släppte alla spärrar och hon fixade alla tester med bravur…ja nästan i alla fall. När de ville sätta en lapp för ögat och testa synen så vägrade hon. Men det gjorde inget…det tar vi nästa gång lillebror har kontroll

Det är ganska lustigt med alla dessa undersökningar. Jag förstår att man följer upp spädisarnas första år och att man sedan har rutinkontroller en gång om året. Det jag inte förstår är kontrollernas uppbyggnad. Jag tycker att de känns överdrivna, att man letar efter fel och bara gör föräldrar nojiga. Storan hade idag sin 4-års kontroll och hon skulle utföra all möjliga saker. Hon skulle måla, peka på saker i en bok, härma för att kolla uttalet, placera olika kort på rätt plats (kläderna på pojken och djuren i ladan) och se samband mellan olika bilder (frukterna hör ihop men pennan ska bort). Det som jag tycker är fel är att man sätter ett rättesnöre för vad alla “borde” kunna i den åldern. Faktum är att alla inte har kommit lika lång. Det kan bero på intresse eller att man utvecklas inom olika områden olika fort. Alla är vi olika och så borde det få vara. Jag kan se lite likheter med skolan där systemet är uppbyggt på ett sätt som gör att de mer akademiska klarar sig bättre än de som är mer praktiskt lagda. Vem säger dock att det ena är bättre än det andra? Tycker inte om när samhället byggs upp på ett sätt som gör att en viss typ av människor klarar sig bättre. Jag har dock förståelse för att det inte är så lätt att bygga upp utbildning och allt vad det är som passar för alla. Lättare sagt än gjort.

Det som tog hårt på mig under dagens kontroll var att de kollade Malvas BMI. Jag menar…kom igen…hon är FYRA år! Det kändes lite som att sköterskan ursäktade sig men hon sa att hon var tvungen att göra det vilket jag förstår. Det är ju inte hon som sitter och hittar på alla tester. Det känns dock som att de som suttit och hittat på alla dessa rutiner inte har en aning om hur det är ute i verkligheten. Vet de om hur tuffa idealen är idag och hur våra barn och ungdomar påverkas negativt av dem? Visserligen har vi föräldrar det största ansvaret att se till att våra barn har en sund syn på sig själv men jag tycker att det är onödigt att vårdcentralen spär på. Efter kontrollen pratade vi inte något om det testet eller att hon var normalviktig. Det är inget hon behöver veta.

Nä nu ska jag inte spy galla. Jag är verkligen inte arg eller irriterad. Jag tycker bara att det är onödigt. Vad tycker ni?  Tycker ni att alla kontroller är nödvändiga?

Fyra månader postpartum

Vecka 37

DSC_0097

1 Vecka postpartum

DSC_0655

Nu…4 månader postpartum

LRM_EXPORT_20180207_103741.jpgIdag är det fyra månader sedan lillebror föddes. Han växer så det knakar vilket innebär att det går åt mycket energi för både honom och mig. Det märks att amning kräver mycket av kroppen. Just nu ligger jag 3 kg under invägnings-vikten och rätt som det är kan jag bli helt slut i kroppen. Ni behöver dock inte oroa er…jag mår bra och lever ett glatt matliv ;D.

Jag har precis börjat träna och oj vad tufft det är. Kroppen är verkligen svag och konditionen är som bortblåst. Jag har hittat ett 40 dagars träningsschema som jag följer just nu. Föregående vecka var upplagd på detta sätt: 1. Styrka 2. Cardio/core 3.  Styrka    4. Stretch 5. Cardio/Core 6. styrka 7. Stretch . Innan varje pass får du hjälp med uppvärmning och stretch. Du följer instruktören Ashley Conrad och du hittar hennes videos på Youtube.

Nu ska denna mamma bli lite piggare, vigare och få en starkare kropp. Himla bra när man har 2 barn att bära/jaga ;D.

Puss på er<3

Ett efterlängtat hej

Ojoj så tiden går…lillebror blir redan fyra månader imorgon. Under dessa fyra månader har jag nog bara gjort tre-fyra inlägg här. Vissa kanske skulle känt stress över det men jag la det åt sidan utan att känna något speciellt. Det har varit skönt att få fokusera på barnen och det har de behövt. Storasyster behöver veta att jag prioriterar henne när jag inte är med lillebror och lillebror…ja han behöver mig mest hela tiden. Nu har vi dock kommit in i rutinen så nu känns det som det är rätt tid att ta upp “eleonorslillakrypin” igen. Och vet ni vad…jag har längtat. Några av er har hängt med mig på instagram medan vissa kanske inte alls vet hur vi haft det det senaste så därför får första inlägget bli en liten uppdatering.

Efter jul åkte vi upp till Piteå för att fira nyår. Vi åkte nattåg vilket var en väldigt stor upplevelse för Storan. Vi hade med myskvällsmat och godis som vi åt innan läggdags. Att sedan sova på tåget…wow. Tidigt vaknade hon och då var det plötsligt JÄTTE mycket snö ute. För min del var det lite krångligare. Inte jätte roligt att sitta halvböjd i sovkupén och amma en grinig kille. Men…i det stora hela gick resan väldigt bra. Väl uppe i Piteå blev vi behandlade som kungligheter. Våra vänner skämde verkligen bort oss. Vi var där i sex nätter om jag inte mins fel. När vi skulle bege oss hemåt igen ville inte barnen skiljas åt. De hade så roligt tillsammans. De lekte inne, tränade tillsammans med oss vuxna, åkte pulka i många minusgrader, badade på badhuset och bara skrattade och skrattade. Att det funkade så bra mellan dem känns guld värt<3

Bara någon vecka efter att vi kom hem var det dags att fira vår fyraåring. Jag kan inte förstå att det gått så fort…min stora, stora tjej<3. Dagen var fylld av massa glädje. På morgonen fick hon frukost på sängen och med oss hade vi ett stort paket. Dockan som låg i det har fått namnet Hello Kitty, hihi! Vid lunchtid kom sex vänner på flamingokalas. Det bjöds på våfflor med goda tillbehör och efter det lekte vi leker för att sedan äta en liten cupcake. Det sista som hände var fiskedammen. Det var dock lite konstiga fiskar där…en liknade pappa E:s kallsonger, hihi! På kvällen kom familjen för att fira och det serverades då köttbullar och  glass enligt Storans önskemål.

När det var dags att sova hade vi en mycket nöjd och trött tjej i sängen. Det tog inte lång stund så hade hennes små blå slocknat<3

Just nu håller vi på att göra iordning i barnens lekrum. Äntligen säger jag bara…så tråkigt och oinspirerande för barnen när allt ligger huller om buller. I rummet kommer vi ha tre olika hörnor…djungelhörnan, kökshörnan och pysselhörnan. Utöver detta kommer rummet ha lite annat smått och gott att leka med. Nu i veckan ska jag försöka snickra ihop en cafédisk till kökshörnan. Bra med mer förvaring och få det lite mer verkligt med servering.

Jag och lillebror tränar tillsammans. Han hjälper mig och jag hjälper honom. Tänk att det kan vara så tungt att använda lilleman som vikt. Det är klart…han väger väl cirka 7 kg nu vilket är ganska tungt för min otränad kropp. Jag har hittat pass på youtube som jag följer och som är sååå bra. Sök på Ashley Conrad och följ hennes 40 dagars schema.

Ser ni så stark vår lille M är. Han älskar att stå men har dock ingen tanke på att rulla runt. Just nu tränar vi genom att lägga honom i lite nedförsbacke. Tänkte att han kanske kan komma på själva grejen då, hihi. Förutom detta tränar vi på att sitta, stå och snart får han börja träna på att äta. Han har faktiskt fått smaka lite banan redan och det verkade väldigt omtyckt. På Torsdag ska vi köpa gröt och sedan ska jag göra små iskuber med lite smått och gott som INTE är sött. Att börja med banan och gröt kanske inte är det bästa. De flesta barn ÄLSKAR sött så jag börjar också med det svårare först… GRÖNSAKER.

LRM_EXPORT_20180127_002413.jpg

 Det största nu är att lillebror sover så dåligt på nätterna. Det började ganska direkt vi kom hem från norr. Egentligen vet jag inte om HAN sover dåligt men jag vaknar minst 1 gång i timmen av att han gråter och vill komma nära. Han ligger vid bröstet hela natten just nu och jag får lite panik av det. Amningen känns inte så mysig nu om jag ska vara ärlig. Att jag inte får sova påverkar mig väldigt negativt. Tro mig…jag är inte så rolig att vara med när jag är trött…arg, arg, arg hela tiden. Jag tappar humöret lätt och det går alltid ut över de jag älskar mest…det är hemskt. Vi får se när det vänder. Det är bara att köra på och hoppas på det bästa<3

Nu ropar lilleman efter mig…bäst att komma till undsättning. Kram på er alla<3

Lite träning på mogonkvisten

_MG_4127

Igår fick lilleman ett nytt babygym. Han tycker om det än så länge och kan ligga en lång stund och kika på de fina figurerna. Skip Hop gör så fina saker och roliga också för den delen. Jag själv skulle kunna ligga och trycka och titta på alla saker. Storan har redan intagit det och ser det som hennes…svår det där att förstå. Tids nog kommer hon lära sig att vissa leksaker är lillebrors och att hon har andra…men det kommer nog ta lite tid. Hon håller ju just nu på att lära sig att hon måste dela mamma och pappa med en annan liten minimänniska. Älskade barn…mycket ska man lära sig i livet<3

Lillemans förlossning

DSC_0096

Klockan 20.43 stapplade vi in på förlossningen och hoppades…hoppades att vi skulle få stanna. Puh…de hade ett rum ledigt. Vi slapp därför sätta oss i bilen igen och åka ner till Göteborg. Frågan var bara…hade värkarna kommit igång tillräckligt mycket?

En barnmorska visade oss till ett rum som var…amazing! Det var stort, hemtrevligt, hade egen toa med dusch och badkar och vet ni…musik spelades. Det var det perfekta rummet för oss. Vi la ifrån oss våra saker men installerade oss inte eftersom vi inte visste om vi skulle få vara kvar. Vi blev uppkopplade till CTG och nu var det bara att vänta. 20 minuter senare kom barnmorskan tillbaka och till vår stora glädje hade värkarna kommit igång tillräckligt mycket för att vi skulle få stanna…klockan 21.16 blev vi inskrivna.

När klockan slog 21.43 undersöktes jag och till min stora glädje hade jag bara 4 cm kvar till den stora finalen. Jag hade alltså öppnat mig 6 cm och det utan någon större smärta. Jag frågade lite försiktigt hur öppen jag kunde vara för att få smärtlindring…vår barnmorska sa “det är ingen idé det är för sent”. Det kändes inte riktigt som hela sanningen. Jag tror nog att hon tittat i min journal och läst att jag fick spinal huvudvärk när storan föddes och ville bespara mig den smärtan. Jag såg det mest som en god gärning…den huvudvärken var hemsk. Strax efter tilltog värkarbetet rejält och då rådde de mig att bada. Jag sa inte emot…jag älskar värme när jag har ont och känner mig nere…det hjälper mot det mesta. En lång stund satt jag där i värmen med duschmunstycket i högsta hugg. När en värk kom satte Emil på vattnet och höjde värmen. Behöver jag säga att jag blev yr i huvudet mot slutet? Efter 90 minuter orkade jag inte mer och fick kliva upp och lägga mig på sängen…klockan var då 23.13.

Värkarna var sååå mycket värre nu och jag fick verkligen koncentrera mig för att orka. Jag höll Emils hand när värkarna kom och då kände jag mig trygg. När det gjorde som mest ont tog jag tag i hans byxor så att jag kunde trycka allt jag bara kunde för att avleda smärtan. När klockan slog 23.39 undersökte de mig ännu en gång och då var jag öppen nio cm. Det gick fort nu och jag kände att det var nära. Kroppen småstartade med krystvärkarna…den ville redan börja arbeta. 00.04 tog barnmorskan håll på hinnorna och de riktiga krystvärkarna kom som ett brev på posten. Aj,aj,aj vilken smärta. Jag kommer absolut inte ihåg den nu men då…ja…jag vet att det gjorde fruktansvärt ont. Jag som knappt kände av dem med storan fick en chock.

Jag har alltid undrat varför så många skriker när de krystar…well…jag fick nu svaret. Kroppen arbetade och arbetade och jag skrek och skrek. Jag kunde inte kontrollera det. Kroppen arbetade av sig själv och det gjorde rösten också. Under en minut av frustration skrek jag “jag klarar inte detta”. Jag hade absolut mer kvar att ge men ändå ville jag slänga in handduken. Den känslan höll bara i sig en kort stund. När huvudet väl var ute kändes det som en befrielse.

Helt plötsligt blev det lite mer aktivitet i rummet. En sjuksköterska stoppade näsdroppar i min näsa och enligt Emil var det en annan som tryckte på min mage. Mina värkar hade avstannat. Förstår att det blir bråttom i en sådan situation. Barnets luftvägar blir ju klämda när de sitter fast med halsen i slidan. Jag tänkte dock inte så mycket på det då utan följde bara order. Värkarna kom igång igen och med bara en krystvärk och ett skrik till kom lillebror till världen 00.43. Ut kom en guldklimp som var 52cm lång och vägde 4268g.

Fastän att smärtan var brutal så hade jag inte velat ha det på något annat sätt. Jag är så glad att jag inte fick smärtlindring för jag var så med i huvudet, jag kände allt, hade kontroll och mådde framförallt sååå bra efteråt. Klockan tre samma dag åkte vi hem från sjukhuset. Det hade jag inte klarat av när storan föddes och det tack vare den spinala huvudvärken jag fick av bedövningen.

Tack Emil för att du var ett sådant ofantligt stöd under förlossningen. Du fick mig att skratta, fokusera och njuta av de timmar vi låg inne och kämpade. Jag var aldrig irriterande för att du försökte för mycket eller för lite…du var helt perfekt<3

DSC_0118DSC_0131DSC_0167DSC_0176

Skallasymmetri

LRM_EXPORT_20171206_100135.jpg

Babyskydd, babysitter…jätte bra i bilen och för att få avlastning vid matbordet…men…hur påverkar det egentligen kroppen på de små om de får sitta stilla i dem för länge?

Häromdagen upptäckte jag en ganska stor platt punkt på lillebrors bakhuvud…”kommer detta försvinna eller kommer hans skalle alltid vara asymmetrisk? Det är inte jätte tydligt men det både känns när man stryker över huvudet och syns när man tittar. Jag har tänkt en del och kommit fram till att det antagligen beror på att han suttit i babyskyddet för mycket. Han somnar nämligen direkt när vi åker bil och får fortsätta sova i den när vi kommer hem…vi vill så ogärna väcka honom. Han har också fått sitta i den vid matbordet eftersom han är så nöjd…så skönt att få äta med båda armarna fria.

Nu kommer vi dock få äta med ena handen bakbunden och dessutom få hjälpa varandra att skära maten…när lilleman inte ligger för sig själv såklart, hihi. Från och med nu kommer han inte få sitta i sitt babyskydd förutom i bilen. Nu blir det magläge och kontroll av huvudposition ett tag framöver.

Jag är så glad att vi inte köpte en barnvagn med möjligheten att klicka på babyskyddet…det hade lätt kunnat bli ännu fler timmar i den då. Inte bra för varken skalle eller rygg. De små är så mjuka och har inte så mycket muskler att hålla uppe sin kropp med.

Photoshoot inför julkort

Snart är det dags att skicka iväg julkort till nära och kära…sååå roligt! Tänk  lixom…vi ska skicka på det vanliga gamla klassiska viset med posten och visa någon uppskattning…känns så otroligt viktigt<3

I helgen tog vi lite foton för att använda till julkortet. Vi fick ganska många bilder ändå…med tanke på att man ska få något på HELA familjen, hihi. Inte helt lätt när det finns småttingar med i bilden. Tillslut fick vi till det och nu är det bara att sätta sig och fixa det sista med adresser och att knåpa ihop själva julkollaget förstår=D.

Vilka bilder tycker NI mest om…jag har lite svårt att besluta mig!

Ha nu en underbar dag…nu ska jag och lilleman åka till MVC för en efterkontroll.

Ett adventsfint kök

DSC_0129

Äntligen börjar vi komma i ordningen i huset. Det tar allt för lång tid men nu inför juletider så har det blivit gjort ganska mycket…framför allt på nedervåningen där vi har sällskapsytorna. En ny matgrupp har inhandlats (vi vill få plats med många gäster), vintergardiner är uppsatta och fönstren har blivit ombonade med både ljus och grönt. Här och där finns hörn som är extra ompysslat men i stort sett har varje del av köket/vardagsrummet fått sin beskärda del av kärlek.

Jag trivs så bra nu när jag sitter i köket, vid bordet, äter frukost, kollar ut över trädgården och ser ekorrarna hoppa från gran till gran. Julstämningen börjar infinna sig och jag tror faktiskt att jag kommer kunna behålla den hela julen. Detta år är jag nämligen ute i god tid. Jag känner mig förberedd och inte ett dugg stressad inför allt som jag vill fixa med. Jag ska koka lite kola, fixa pynt till granen och få upp det i den gröna skönheten, slå in julklappar och fixa fram lite, lite mer pynt…sedan är julen mer än varmt välkommen.

I år ska jag njuta av denna underbara tid tillsammans med min underbara familj. Jag har det så bra på alla sätt och vis.

DSC_0154

DSC_0115

DSC_0125

DSC_0126