För en vecka sedan satt jag och 12 vänner till mig på flygplatsen i Bryssel. Anledningen till detta var att vi var på väg hem från Gambia. Jag har aldrig skrivit här att en resa till Afrika planerades, jag kände inte att det var något att skriva om men nu i efterhand så känner jag att det finns hur mycket som helst som jag vill berätta för er. Detta är ett av många inlägg som jag kommer skriva till er om min resa till Gambia.

Att komma hem till Sverige är konstigt. Just nu känner jag att jag inte riktigt hinner med i det Svenska tempot. Jag vet inte hur jag ska öva, hur jag ska plugga eller “klara” av de vardagliga sysslorna i hemmet. Det känns som att jag har stannat upp medan allt runtomkring snabbspolas. Kanske beror detta på att jag är trött, att jag har så mycket intryck att bearbeta eller beror det kanske på att jag fått en ny syn på vad som är viktigt. Den stress som jag så många gånger känt i mitt liv kan slänga sig i väggen, det finns inget som är värt att stressa för. Jag har lärt mig mycket om mig själv och vad som är värt att prioritera. Det är skönt att vara hemma igen men jag längtar tillbaka varje dag