Nu är hon äntligen här, vår lilla Malva<3. Hon föddes den 13 Januari klockan 08.31, vägde 3760 g och var 50 cm lång. Det hela startade den 12 Januari klockan 22.00. Då fick jag en stark förvärk och när den lugnade ned sig hörde jag en liten smäll som kom från magen. Det som hände var att vattnet gick. Vilken kostig känsla detta var, det var precis som att kissa ned sig. När vattnet går så ska man ringa till förlossningen direkt eftersom de vill att man ska komma in för en undersökning.

Vi anlände till Sunderbyns sjukhus vid elva och där kopplades jag in i en maskin för att mäta barnets hjärtljud och mina förvärkar. Hjärtljuden var fina men mina värkar hade inte riktigt satt fart såpas mycket för att hålla mig kvar på avdelningen. Vi blev rekommenderade att ta in på sjukhusets hotell vilket vi tyckte kändes skönt då de riktiga värkarna antagligen skulle sätta fart inom kort. Vi tog oss till hotellet där vi gick och lade oss direkt för att samla så mycket energi vi bara kunde. Någon mer energi hann vi dock inte samla på oss för direkt när vi kom fram till hotellet så satte det igång. Vi uthärdade 2 timmar med profylaxandning och värktabletter men tillslut orkade vi inte mer så klockan 02:10 begav vi oss till förlossningsavdelningen igen där vi  fick stanna kvar.

När klockan var 02:42 började jag med lustgas och detta måste jag säga funkade fantastiskt bra. Jag hade något att fokusera på och samtidigt blev jag härligt “bedövad”. Jag har aldrig varit full men nu har jag nog en liten aning om hur det är, aldrig mer säger jag;). När klockan var 04:20 bad jag om att få epiduralbedövning. Detta var skönt eftersom vi fick en liten paus i all smärta. Epiduralbedövningen gjorde att värkarbetet avtog lite så då fick jag värkstimulerande. Samtidigt fick vi en ny barnmorska eftersom nattenronden var slut. Jag fick panik först eftersom denna kvinna var så hård och barsk. Jag måste dock säga att jag mina första känslor inför denna kvinna helt blåstes bort, hon var så bra. Jag var så fokuserad under krystvärkarna, hon gav mig energi och det blev som en liten “tävling” att hela tiden övervinna värkarna. Tack vare denna underbara kvinna så gick allt så bra det bara kunnat.

Klockan 08.31 kom lillan till jorden och lades för första gången på min mage. Vilken känsla det var, det gick inte att beskriva. Jag fick fråga personalen om det verkligen var sant, att det var min dotter som låg på min mage. Efter förlossningen fick vi gófika och jag fick gå och duscha. Efter detta blev vi installerade på BB. Äntligen fick vi njuta av vår dotter och bara vara familjen. På kvällen började jag dock må dåligt. Så fort jag stod upp sprängde huvudet och det drog bak i nacken. Jag fick värktabletter och blev tillsagd att dricka mycket coca-cola. Jag fattade ingenting men dagen efter fick jag veta att jag fått spinal huvudvärk vilket innebär att sticket när epiduralen gjordes blev fel. Det går inte att förklara hur jobbigt detta var. Jag hade hellre gått igenom 100 förlossningar till än att utsättas för detta. Jag låg enbart till sängs och kunde inte ta hand om min dotter, vilken hemsk känsla. Värken är fortfarande kvar så nu är mamma och pappa här och hjälper oss med det som behövs. Jag är på bättringsvägen men äter fortfarande 20 värktabletter om dagen;). Kanske låter jag negativ nu men det är inte meningen. Jag är så lycklig för att Malva äntligen är hos oss. Jag hade lätt kunnat ta mer smärta för min älskade lilla skatt. Jag älskar dig och Emil så mycket, jag kan inte vara lyckligare.