Under de tre senaste dagarna har jag fått uppleva många olika känslor. Mannen min har varit sjuk och det har inneburit att jag har fått tagit hand om en inte så glad Malva och en hund som vägrar äta alldeles själv. Jag har varit otroligt trött och har inte orkat eller hunnit göra mer än det nödvändigaste. Mitt i all denna trötthet så har Malva bjudit på sitt första skratt och sina första riktiga försök att vända sig till magläge. Oj vad glad jag blev när Malvas bubblande skratt mötte mina egna. Inte nog med detta så har hon också börjat greppa efter saker som hon ser. Förut har vi placerat saker i hennes händer, nu tar hon tag i dem själv. När Jag ser Malva göra allt detta så glömmer jag bort det som varit jobbigt.