Idag har jag varit på det där härliga stället där en främmande människa rotar i ens mun. Jo precis, jag har varit hos tandläkaren. När jag satte mig i tandläkarstolen så var jag ganska övertygad om att jag skulle ha ett eller flera hål  eftersom jag slarvat ganska med tandborstningen sedan Malva kom. Efter photoshooten av mina tänder så konstaterades det att alla mina fina vita var friska. Alla förutom den där visdomstanden som inte ens vuxit fram ur sin lilla håla. På röntgenplåten kunde man se att den var alldeles grå. Tandhygienisten sa “du har karies”. Hur har jag kunnat få hål i en tand som inte är synlig. Det är verkligen maximal otur. Jag ser inte fram emot det som väntar. Det kommer bli både dyrt och smärtsamt. Det är då tur att jag inte har tandläkarskräck.