De senaste dagarna har mamma-hjärtat varit lite ledset. Mini-Henrikson har haft feber och vaknat flera gånger under nätterna. Allra svårast har det varit under nattningen. Mini vill verkligen inte sova och blir arg så hon är näst intill otröstlig. Inte ens när jag tagit upp henne och hållit henne tätt intill mig sig så har hon lugnat sig. Detta är tröttsamt men framför allt, det gör ont i mig att se henne sådan.

Jag tror dock att det finns en naturlig förklaring. Jag skyller på dessa tänder. För någon dag sedan tittade ena huggtanden fram och jag tror att det är fler påväg. Dessutom så är det full fart hela tiden när hon är vaken. Hon kryper, ställer sig, sätter sig och så kryper hon till nästa plats för att återigen ställa sig och sätta sig. Det händer mycket i den lilla kroppen. Jag skulle nog inte vara så glad jag heller om min kropp utsattes för det som hennes gör. Min älskade lilla flicka. Du växer så fort, mamma och pappa hänger nästan inte med i ditt tempo.