Nu har vi äntligen landat hos mina svärföräldrar. Vi startade vår resa söderut i onsdags och kom fram igår kväll. Förut har vi bränt 120 mil på en dag men när vi nu har en mini i familjen så mellanlandar vi alltid två gånger. Denna gången mellanlandade vi en extra gång.

Min farfar gick bort för tre veckor sedan och igår var det dags för att ta farväl. Det var en dag med mycket tårar men också glädje. Jag är tacksam för att jag har fått ha en farfar och en underbar sådan. Jag är tacksam för att mini har fått träffa gammelfarfar och att han fick träffa sitt barnbarnsbarn. Ja det finns så mycket att vara tacksam för.

Jag kommer ihåg farfar som en mycket glad personen med mycket charm. Han gick alltid och nynnade på sina melodier när han fixade i trädgården. Ja, då var han inne i sin egna lilla värld. Pappa berättade en gång en historia om farfar och hans bröder. Denna historia kom också på tal igår under minnesstudent. Jag kan den inte så bra men den slutade i alla fall med att han och hans bröder rullade sig i ett hav av brännässlor. Ajaj! Denna historia säger ganska mycket om vilken tok min älskade farfar var<3

Tänk i somras! Då tog vi kort på fyra generationer. Tacksam!