Idag har det varit en sådan där “tänk om” dag. Allt började när jag var påväg till min praktikplats inne i Vänersborgs centrum.

Jag körde den sista biten på grusvägen som går från Boteredshuset  till 45:an. Denna sista bit består av en ganska brant backe med en stoppskylt i slutet. Ja, det är absolut nödvändigt att stanna innan man åker ut på 45:an eftersom bilarna kör i 100 km/h. När jag bromsade för att stanna fick jag inget fäste. Abs bromsarna började tugga och i ögonvrån såg jag en lastbil komma norrifrån på 45:an. Jag tog tag i bildörren och tänkte “jag måste slänga mig ut ur bilen annars kommer inte detta sluta väl. Precis DÅ stannade bilen vid kanten av den korsande storvägen.

Jag har ALDRIG blivit så rädd i hela mitt liv. Tårarna rann och kroppen skakade. Tror att jag fick en liten chock också för jag visste inte om bilen var på eller hur jag skulle göra för att starta den. Jag fick sitta en ganska lång stund för att jag skulle våga åka vidare.

Allt jag kunnat tänka på under dagen är min älskade familj. Tänk om jag skulle glidit en halvmeter till? Tänk om lastbilen hade kört på mig? Vad hade hänt då? Idag hade jag verkligen änglavakt. Tack!