Det var verkligen härligt att ha lite kvalitetstid med mannen min. Som mamma är det kanske tabu att säga det som jag ska göra nu, men jag gör det ändå. Det var faktiskt skönt att att få lite barnfri tid. Konstigt att jag känner mig dum när jag säger det? Jag är nog trots allt som har de känslorna ibland.

Ganska många gånger har jag känt att det hade varit skönt att lämpa över mini-Henrikson på någon annan några timmar. Varje gång som de tankarna smugit sig på så har jag känt mig jätte dum. Då har jag intalat mig själv att jag är en dålig mamma. Men så är det självklart inte. Jag måste nog bara inse att dessa hjärnspöken är ganska så normala;).

Oj! nu kom jag visst in på ett litet sidospår. Haha, det är lätt hänt! Det som jag ville komma fram till var att fastän det var skönt att vara barnfri för några dagar så tyckte jag att det var helt fantastiskt att få komma hem till mini igen! Under de två dagar som farmor och farfar tagit hand om henne så hade hon blivit jätte mycket stadigare på benen. Mitt mamma-hjärta tog några skutt av glädje när jag fick se henne ta 5-6-7-8-9-10 steg. Jag kan inget annat än att le när jag tänker på det.

Som man brukar säga: “Borta bra men hemma bäst”!