Under den sensate veckan har mini-Henrikson varit en riktig liten sur tjej! Allt började med att mor min uttryckte “hon går ju inte alls och plockar i saker. Hon är så snäll och försiktig”! Jag tror nästan att mini förstod den meningen för bums så började hon såklart att riva ned saker, bada i den fyrbentas vattenskål och ta saker som hon absolut inte får gå och bära runt på. Det jobbiga är inte att vi får säga till henne ” Du får inte, försiktig, den är farlig” och så vidare! Nä, det absolut jobbiga är att hon blir så arg när hon inte får som hon vill. Hon skriker och slänger sig bakåt och knuffar oss bort från henne när vi lyfter upp henne. Jag tror minsann att vi har en liten tonåring här hemma;)!

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är mitt humör hon har ärvt! När hon blir sur på mig för att jag tar bort henne från vattenskålen så blir jag irriterad på henne för att hon blir sur på mig. Jag kan inte påstå att jag är jätte stolt över min korta stubin. MEN,  alla har vi sidor som vi måste arbeta med. Att behålla lugnet med mini är dock för det mesta väldigt enkelt. Som tillexempel nu så vet jag att hon är inne en utvecklingsfas. Hon måste lära sig vad hon får och inte får. Finns det då något bättre sätt att göra detta på än att pröva mamma och pappas tålamod? Haha, Det är bara att kämpa och vara mer enveten än henne. Tillslut ger det med sig och hon har lärt sig något bra på kuppen!