Det finns ingen vackrare än min lilla mini-Henrikson! Tänk att hon legat i min mage och vuxit sig stark för att klara livet ute hos mamma och pappa. Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker på den resa som jag och mannen min gjort. Innan jag fick reda på att jag väntade barn tog jag det nog lite för givet. Nu i efterhand så tänker jag på det helt annorlunda annorlunda. Nu känner jag tacksamhet att jag faktiskt blev gravid, att mini utvecklades fint i magen och att förlossningen skedde utan komplikationer. Hela processen från att barnet är lika stort som ett nålsöga tills att det ligger i famnen är som ett litet mirakel. Jag känner mig så liten när jag tänker på det. Hur kan ett litet, litet knyte utvecklas till att få tio fingrar, tio tår och ett hjärta som slår? Det är verkligen ett mirakel!