När mini-Henrikson vaknade imorse hörde hon ett “hej” från vardagsrummet. Hon ställde sig mitt i dörröppningen, pekade och sa “dää“! Först vågade hon inte gå in och hälsa på våra gäster men när hon såg att det var mormor och morfar så tog det inte lång tid förrän hon placerade sig i deras knä med boken i högsta hugg. Det är så fint att se när hon sträcker sig efter dem för att de ska lyfta upp henne och när skratten ekar i lägenheten när de leker med varandra. Det är kärlek för mig!

Just nu sitter mini-Henrikson och leker med duplot som mormor och morfar hade med sig upp. Trodde aldrig att det kunde låta så mycket att leka med det men när mini använder armarna som vispar och duplot som deg så blir ljudet öronbedövande,haha! Det viktigaste är att hon verkar tycka om att leka med det, hihi!