Nu är vi ensamma hemma igen! Min mamma och pappa, Mini-Henriksons mormor och morfar och mannen mins svärmor och svärfar har begett sig söderut igen. Vi har haft en super trevlig helg med shopping, kalasfirande ( jo, snart fyller både jag och min mamma år) och skidtittande! Önskar att de hade kunnat stanna lite längre men snart åker jag, mini-Henrikson och lurvtussen ned till dem för att hälsa på! Tur att det inte dröjer så lång tid till nästa gång!

Vet ni? Det känns lite konstigt. Helt plötsligt har jag börjat sakna min föräldrar sååå mycket! Kanske beror det på att jag känner att jag behöver mer stöd i vardagen nu när jag är mamma? Kanske beror det på att vi bott lång ifrån varandra så länge och att det börjar komma ikapp? Jag märker också att mini-Henrikson uppskattar sina morföräldrar väldigt mycket. Flera gånger har hon gått och dragit i deras byxor och gnällt för att de ska lyfta upp henne. Det får mitt hjärta och smälta och saknaden? Ja den blir bara ännu större! Mini behöver sina mor och farföräldrar. Jag önskar att de bodde närmre hela bunten! Men, jag är mycket tacksam för den tid vi får. Den betyder massor!