Idag var jag och mini-Henrikson ute och gick och denna gång fick hon, för första gången, använda sina egna ben. Eller ja, hon gjorde det i och för sig igår men då han jag inte mer än ställa ned henne så fick hon se en riktig närbild av asfalten. Det gick lite för fort eftersom hon blev så exalterad. Hon fick några skrapsår på näsa, läppar och haka. Tur att hon är så tålig. Det var inte många tårar som rullade ned för hennes söta kinder. Dagens promenad gick bättre än gårdagens. Läxan var lärd och jag var mer beredd. Hon tyckte att jag var lite tjatig när jag hela tiden sträckte mig efter henne då hon vinglade till. Hon blev sur eftersom hon ville försöka själv. Fortsätter hon vara lika envis kommer hon komma långt i livet, hihi.

Vet ni! Jackan som mini har på sig är min gamla. Den är sydd av mor min som är så duktig. Blev så glad när jag hittade den bland mina gamla saker. Sockersöt och perfekt nu när det är för varm för overall och kallt för vårjacka. Anoraken är fodrad med teddytyg och är därför lite varmare. skorna hittade jag också bland gamla saker. Det är mannens gamla om jag inte minns fel. De är dock lite kalla så vi var inte ute så länge. På fredag kommer hon få lite mer rejäla skor. Då ska jag och mini åka in till staden för att shoppa lite med föräldrarna.