Nu är vi äntligen i Stockholm och som vi har längtat. Inte efter själva staden utan de som bor i den. Igår, när vi precis kör in i Stockholm, trodde vi aldrig att vi skulle få träffa våra underbara vänner och familjemedlemmar. Efter att ha irrat runt i 45 minuter på gator som vi absolut inte kände till så var vi påväg att ge upp. Vi var vilsna, irriterade och riktigt stressade. Samtidigt skrek mini-Henrikson för full hals bak i bilen. Kan inte påstå att det underlättade situationen. Jag skyller vår irrfärd på GPS:en som hela tiden förlorade kontakten. Jag kan med rent samvete skylla allt på den. Fast det är klart om vi hade lite bättre lokalsinne hade vi antagligen inte behövt uppleva gårdagens bravader. Nu är vi i alla fall i tryggt förvar hos min syster.

Idag på förmiddagen kom en kär vän till mig på besök. M är absolut min bästa vän. Vi har vuxit upp tillsammans och hon vet allt om mig. Hon känner till mina fina sidor men också mina mindre charmanta sidor, hihi. När vi träffas tar vi igen tid, uppdaterar varandra och pratar om gamla minnen. Idag började vi prata om ett ord som ingen av oss kan få ur vårt vokabulär. Har ni hört ordet “sketans” någon gång? När alla andra sa “shit” sa de små fina flickorna “sketans”, haha. Vi kunde dock inte avgöra vems felet var att vi började med detta ytterst vackra ord. Jag är övertygad om att M började med det och hon att det var jag som gjorde det. Underbara M…du är en fantastiskt vän!