DSC_0263Efter mitt inlägg igår om att älska sin mammakropp fick jag många fina kommentarer och samtal. De kommentarer jag fick var positiva. En person skrev Du gjorde min dag lite lättare. Är det inte fantastiskt! Att dela med sig av sina tankar kan faktiskt hjälpa andra. Vi måste bara våga rasera skyddsmuren som omger oss. Jag tycker inte att vi borde visa hela sitt inre men de bitar som vi tror kan hjälpa andra. Vi får också vara beredda på att det vi tror kan hjälpa andra också kan uppfattas som stötande. Frågan är om man ska skriva och satsa på att hjälpa andra eller låta bli för att inte göra andra upprörda?

Jag valde att publicera mitt inlägg. Det är jag glad för och det gör mig också stolt. Annars brukar jag trippa på tårna för andra då jag är rädd att göra mig ovänner och att andra ska bli ledsna. Självklart vill inte jag vara boven i dramat men jag vill inte heller bli trampad på för att jag är för snäll. Ibland är det bra att stå på sig. Varför valde jag att göra det just denna gång då? Jo för att mina tankar faktiskt kunde få bli till tröst för andra men också för mig. Idag känner jag verkligen att jag tagit ett första steg till en hälsosammare syn på mig själv. Skrivandet hjälpte mig att ta till mig mina egna känslor. Jag har så många gånger läst texter som handlar om att kvinnan borde älska sin kropp. Varje gång har jag tänk “åh vilken bra text” men sedan har det inte blivit något mer av det. Denna gången är det något som är annorlunda. Jag har kommit fram till att jag måste vara lite snällare mot mig själv. Förutom att ta ur batteriet ur badrumsvågen så tror jag att ett bra väg till att tycka om sin kropp är att inse att det faktiskt är okej att inte göra det. Låter kanske lite motsägelsefullt men att döma oss själva och få dåligt samvete för våra tankar hjälper inte. Det kommer bara skapa en ond cirkel. Vi måste helt enkelt vara lite snällare mot oss själva.

Ta hand om er underbara läsare. Ni är alla unika guldklimpar som är betydelsefulla!