Nu har Mini-Henrikson fått besöka tant tandis för första gången. Det gick mycket bra måste jag säga. Päronen fick en guldstjärna i sin “ta hand om sitt barn” bok och mini fick en i sin “inte bita tant tandis” bok. När jag fick veta att de små går till tandläkaren redan som ettåringar började jag fundera på hur de får barnen att öppna munnen. Ja alltså…de gör ju inte lika omfattande undersökningar som de gör på vuxna, hihi. Den första träffen går mest ut på att kolla vanor med mat, tandborstning, om medicin används regelbundet och hur det ser ut med nappen/tummen.  I slutet gör tandläkaren en liten, liten titt på de tänderna som tittat fram. Efteråt får de små välja en fin tandborste som belöning för att någon rotat i deras mun.

Som belöning hade vi en liten pre midsommar här hemma. Mini-Henrikson är nämligen väldigt förtjust i sill. Ganska konstigt måste jag säga men jag är glad för att hon äter sådant som barn inte borde tycka om. Hellre en matglad liten flicka än en som matvägrar,hihi. Hoppas inte hon blir som maken min var. För några veckor sedan träffade vi hans gamla fritidsfröken som påminde om när hon smög till honom korv för att han skulle få i sig något, haha. Vilken man alltså… han älskar fortfarande korv men äter också annat utan att klaga. Nu är han en riktig allätare.