Alla ni som följer mig på Instagram vet att jag och mini-Henrikson hade en super mysig morgon idag. Hon vaknade halv sex, låg och pratade i sängen en stund och var på ett sånt där underbart “inte pilla överallt och testa mammas tålamod” humör när vi klev ur sängen. Synd att smekmånadstimmarna inte höll i sig så längre. Efter ett par timmar var busfröet tillbaka. Hon åt på kontrollerna, hämtade toalettborsten, klättrade på tv-bänken, förstörde vår WillowTree prydnad, badade i hundskålen och åt hundmat…ja hon har hunnit med en hel del bus sedan hon vaknade. De senaste dagarna har varit ganska tuffa. Mini har verkligen testat våra gränser och satt oss på prov. Typiskt att mamma är lite PMS:ig just nu också. Det och en mini med en massa upptåg är ingen bra kombination. Mitt tålamodet är verkligen inte på topp.   Jag kan ändå inte låta bli att le när jag ser bilderna. Jag kan vara jätte irriterad och less på att behöva jaga mini-Henrikson som är på uppdrag “göra livet svårt för mamma” men jag vet att hon kan bli ännu mer less på mig. Så fort jag säger “sluta nu”, “gör inte så där”, “det är farligt” och lyfter bort henne från sitt äventyr så blir hon jätte arg. Då får mamma minsann höra “men jag vill ju sitta på bordet och leka att de fina lyktorna har super bra fallskärmar”. Det finns inga tråkigare leksaker än hennes egna och roligare än mammas och pappas finsaker. Får se hur länge denna fas håller på. Förhoppningsvis inte så länge men i annat fall så kommer i alla fall inte jag vara så PMS:ig så länge till. Min lilla trollunge…hon är den underbaraste, jobbigaste lilla personen som finns<3