Vi har allt en liten Nicke Nyfiken här hemma. Det spelar ingen roll vad mormor och morfar gör. Där de är…där är mini-Henrikson. väldigt gulligt men ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Det kan ju faktiskt vara så att att man vill gå på toa själv, slippa få de där små söta fingrarna i bröddegen så att man slipper en kladdig mini, hihi. Jag måste nog ändå säga att jag hellre springer och jagar en nyfiken dotter än tröstar henne för att hon är rädd för allt. Med lite nyfikenhet och envishet kommer hon komma långt i sitt liv. Lite jobbigt för mig och mannen min just nu men det är det helt klart värt, hihi. Vi vill det bästa för vår dotter…våra egna känslor får vi lägga åt sidan för ett tag. Mini-Henrikson är prioritet numer ett.