Den senaste veckan har varit ganska tuff. Jag är trött, orolig, lättirriterad och vaknar med ett bultande hjärta på morgnarna. Ibland får jag mina dippar och då reagerar kroppen snabbt. Kan kännas jobbigt när varningsklockorna sätter in men jag är också tacksam för då vet jag när jag måste ta ett kliv tillbaka och tänka på mig själv för ett ögonblick. Det är inte så konstigt att jag är stressad och orolig just nu. Vi är färdiga med utbildningen och påväg in i ett nytt skede av livet…yrkeslivet. Just ni finns det så många frågetecken i luften. Vart kommer vi bo? Kommer vi få jobb? Hur ska det lösa sig med dagisplats? Kommer vi klara oss ekonomiskt? Det är inte så lätta frågor…de känns just nu väldigt överväldigande.

Mitt i allt kaos finns lyckan personifierad. När det känns som jobbigast hittar mini på tokigheter som får hjärtat att lysa upp. Häromdagen kom hon springandes genom lägenheten spritt språngande näck. Hon ställde sig och spelade på gitarren för att sedan vifta på rumpan till sina extraordinära toner,hihi. Jag och mannen min satt och skrattade hysteriskt när dottern underhöll oss med ljuv musik och fantastiskt dans. Min lilla mini-Henrikson…mitt lyckopiller personifierad.