Inatt vaknade jag av frossa, magont och värk i kroppen. Jag mådde riktigt dåligt och förstod att det var feber på gång. Jag gick dubbelvikt till toaletten och rotade fram tempen ur medicinskåpet. Kan säga att jag fick en smärre chock när jag tittade vad den stod på. Jag hade ingen feber alls…jag hade bara 37,5. Blev nästan lite besviken eftersom jag är lite av ett kontrollfreak när det gäller sjukdom…jag vill gärna veta vad det är för fel. Hur som helst så gick jag till vardagsrummet och tittade på Tv. Hade inte någon lust alls att gå till sängs när kroppen pulserade och tänderna hackade. Ibland kändes det nästan lite som ångset och jag frågade mig själv…”men har jag svårt att slappna av eller varför skakar jag så?”. Tillslut bestämde jag mig ändå för att det måste vara feber. Tio minuter efter den första feberkollen tog jag fram termometern igen. Mycket riktigt, då hade tempen gått upp och den stod på 38,4. Jag stoppade i mig några alvedon och satte mig vid tv:n igen. Kan tänka mig att febern nådde upp till 39 grader innan alvedonen började verka. Har nog aldrig mått så dåligt av feber tidigare. Det brukar inte berör mig. Efter några timmar började febern ge med sig och jag kunde gå till sängs igen. Behöver ja säga att jag är tacksam att mini sov till halv nio då jag varit uppe halva natten? Snacka om bra timing.

Nu mår jag mycket bättre. Febern har släppt men jag är fortfarande lite hängig efter den oanmälda febertoppen. Det blir nog trots allt mest sängläge för mig idag. Efter många vakna timmar och slit på kroppen behöver jag lite vila. Gullemannen min tar hand om mini och mig…allt på samma gång. Han har varit på affären med resten av familjen och köpt gófrukt och en finfin tidning till sjuklingen. Nu kan jag ligga och inspireras till ett förhoppningsvis framtida husköp. Tänk vilken man jag har…en riktig familjefar som vet precis vad mamma behöver<3