Idag firar jag och mannen min femårig bröllopsdag. Vi tycker att det är en dag att speciellt ägna åt varandra och minnas varför vi faktiskt gifte oss. Ibland tar vi varandra för givet och är inte speciellt bra att uttrycka hur mycket vi älskar varandra. En dag som denna påminner oss om hur betydelsefull vårt äktenskap är och hur viktiga vi är för varandra. Mannen min har verkligen berikat mitt liv.

Alla bröllopsdagar har ett namn…visste ni det? Än så länge har vi firat bomullsbröllop, pappersbröllop, läderbröllop och fruktbröllop. Efter dagen kan vi också skriva till träbröllop på listan. Om jag har förstått det rätt så har de olika bröllopsdagarna fått namn efter olika material av olika styrka. Materialet blir starkare och starkare för varje år som går. Detta symboliserar äktenskapet som också blir starkare för var år som går. I vårt fall stämmer denna symbolik. Vår relation har verkligen blivit starkare. Vi har gått igenom mycket under våra år som gifta och fått se och lära känna nya sidor hos varandra. Minis ankomst till världen var en av dessa omvälvande händelser som lockade fram nya sidor hos oss. Jag älskar min make så otroligt mycket. Han ger mig trygghet, gör mig till en bättre människa, firar med mig i glädje, lyfter mig när det är svårt, älskar mig i nöd och lust och kommer finnas vid min sida tills sista dagen i livet. Ni förstår säkert att jag har den absolut bästaste bästa mannen som finns på denna jord. Tji fick ni, hihi!! 

Haha…ja också bruden måste äta. Ganska bra att få upp blodsockret innan det var dags för valsen genom mittgången i kyrkan. Kan också säga att jag slog upp mina blå ganska tidigt den morgonen. Fjärilarna hade tagit matlustens plats i magen, hihi.

Det var så många nära och kära som delade vår lyckliga stund i Västra Tunhems kyrka i Vänersborg. När vi sjöng tillsammans hela församlingen kändes det som om taket skulle lyfta. Stunden i den vackert belägna kyrkan kändes magisk. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av lycka som infann sig när vi sa ja till varandra. Jag kommer också ihåg när jag stod framför min smått förvirrad make och sjöng vår sång. Han visste ingenting..det var en överraskning<3. Jag tittade på våra föräldrar lite då och då. Min pappa grät, min svärfar grät och mammorna…ja de var stentuffa. Det finns så många otroliga minnen som får mina ögon att tåras men som också får mig att dra på smilbanden. Bröllopsdagen och minis ankomst är helt klart de två finaste dagarna i mitt liv<3

Det går ju inte vara seriös hela tiden, hihi. Jag och mannen min är ganska spåriga av oss och då går det ju inte bara att ha “fin” bröllopsbilder, hihi! Ni vet redan vad jag ska göra idag..vad ska ni göra? Hoppas att er dag blir lika fin som min och att ni också får påminnas om kärleken till er parter fastän det inte är er bröllopsdag<3