Idag gör jag min första arbetsdag på Stenbackeskolans förskola. Efter många år i skolbänken kommer det bli jätte roligt att få komma ut i det “verkliga” livet…känner lite smått att det är dags att prova på något nytt, hihi.  Just denna arbetsplats och alla människor där ser jag extra mycket fram emot att få lära känna. När jag var på besök i början av sommaren möttes jag av jätte trevlig personal, lokaler som gjorde mig paff och barn som var sådär härligt spralliga. Ja allt kommer bli bra…det känner jag på mig! Igår infann sig dock en känsla som jag inte riktigt hade räknat med att känna. Jag är inte alls nervös för att börja jobba…nä, jag är nervös för att behöva vara ifrån Mini så mycket. Jag har varit lugn heeela sommaren men igår kom känslorna som en enda stor storm. Tänk att någon annan kommer få träffa min egen dotter mer än vad jag själv gör, tänk att någon annan kommer få höra hennes första riktiga ord, tänk att någon annan kommer…buhu…är det verkligen tänkt att det ska vara såhär? Vi föder barn, är hemma med dem i 1-2 år och sedan är det någon annan som tar hand om dem större delen av dagarna…hmmmm…egentligen tycker jag att det är lite konstigt! Samtidigt är jag så tacksam för att Sverige faktiskt har förskolor och förskolelärare som gör allt för att de små ska må bra. Ja, jag är väldigt positiv och tror att lärarna verkligen försöker se till varje liten minimänniskas behov. Mina känslor kommer säkert gå upp och ned under den första veckan…sedan kommer mina nerver ha lugnat ned sig, hihi. Det absolut viktigaste är att min älskade lilla dotter mår bra och vet ni…jag tror verkligen att hon kommer stortrivas på förskola. Hon tycker ju så mycket om att få träffa och leka med andra barn! Min sociala lilla tjej…nu kommer du få träffa barn i mängder<3