De senaste dagarna har varit väldigt jobbiga. Som de flesta säkert förstår så handlar det om Minis inskolning och att jag inte känner mig så trygg med placeringen. Om jag skulle få välja själv så skulle hon få byta förskola redan idag. Då skulle jag kunna sova bättre om nätterna och slappna av på jobbet. Imorgon är sista inskolningsdagen och i helgen hoppas jag att vi kan komma fram till hur vi ska fortsätta med detta. Blir vi kvar eller kommer vi söka oss vidare?

Att börja på förskola har verkligen fått mig att förstå känslan “att älska någon så mycket så att hjärtat gör ont”. Jag har trott att jag känt den förut…men jag tror faktiskt att detta är första gången som jag VERKLIGEN upplevt den. Mitt hjärta har värkt har brustit när jag tänk på att inte kunna ge mini det hon förtjänar och då menar jag inte i materiella ting utan i kärlek och uppfostran.  Jag vill verkligen det bästa för min fina, vackra, underbara lilla guldklimp…jag vill att hon ska få förutsättningar till att bli så bra som hon bara kan! Hon har så mycket att ge och jag vill att hennes pedagoger ska vara en del av att upptäcka detta. Hon kommer ju faktiskt vara på förskolan största delen av dagen så de människor hon möter där är så viktiga.

Tänk att jag hela sommaren varit jätte lugn inför förskolestarten…nu känner jag mig värre än värst. Jag gråter på dagarna och drömmer mardrömmar om nätterna. Vilken hönsmamma va, haha! Det värsta är känslan “tänk om det bara är jag som inbillar mig, tänk om jag letar fel och ser saker som inte finns”. Nä…jag vägrar att tro att jag är såååå hönsig. Hmmm…inatt ska jag försöka sudda ut alla intryck och börja på ny kula imorgon. Vi får se vart det tar mig. Tänk på oss imorgon…vi behöver era tankar!