Jo jag vet…nu går det lite långt mellan mina inlägg. Att jobba 100% och vara småbarnsförälder är en kombo som inte ger så mycket utrymme för annat. De timmar jag har mellan arbete och sömn spenderar jag med familjen….de är prio nr 1! Ibland får jag dock lite tid på kvällarna…framförallt när Mini bestämmer sig för att somna när hon minsann borde. Idag är en sådan kväll och faktiskt så hände något alldeles speciellt idag som jag bara måste få dela med mig av<3

På förskolan tidigare idag

– M***a, M***a!
– Titta M***a…mamma är här
Jag försökte, personalen försökte men ingen fick någon som helst kontakt med min lilla guldklimp. Hon satt djupt försjunken i sina egna tankar. Jag försökte en gång till.
– M***a, kan du inte komma och ge mamma en kram!
Äntligen…min blonda lilla pärla vände på huvudet och kollade på mig med sina vackra blå ögon. Allt som hon hade i händerna flög kors och tvärs, hon näst intill ramlade ned från stolen och…nu kommer det bästa…hon kom springandes fram till mig och slängde sig i min famn. Jag trodde nästan inte att det var sant!

Behöver jag säga att dagens hämtning på förskolan kändes mer än underbar? Nä…jag trodde inte det<3. Förut har hon aldrig brytt sig om när vi kommit. Hon har faktiskt varit ganska likgiltig. Lite ont i mamma hjärtat har det gjort då jag övertolkat det hela och tänk “nä…hon tycker väl att det är lika bra här som att vara med sin egen mamma”! Ganska löjlig tanke fast ändå inte. Det vore ju konstigt om man inte vill att sitt barn ska reagera med glädje när man kommer. Idag blev jag MER än glad. Med tårar i ögonen gick jag längst förskolekorridoren hand i hand men min älskade skatt!