Värme, sol, bad, SÅPBUBBLOR, kalas, blommor, myggor, smultron, nyklippt gräs, kusten, tid och stunder tillsammans med familjen! Jag måste erkänna att jag längtar tillbaka till sommarstunder! 

Nu har hösten kommit på riktigt! Äpplena är mogna, svamparna växer i skogen, shortsen är undanlagda och på morgonen är det bara några ynka plusgrader. Jo…jag tycker om hösten. Luften blir så skön att andas, det blir så fina färger ute och för att inte tala om de fina höstkläderna som får klä kroppen…jo jag tackar jag, hihi! Ändå så tycker jag att det finns något sorgset över hösten i år. Vi kommer inta åka upp till Piteå i vanlig ordning för att studera, vi kommer därmed inte få träffa alla våra underbara vänner som vi knutit band med däruppe, det kommer bli en trött höst på grund av arbete, någon annan kommer fostra mitt barn och jag kommer inte få träffa min familj lika mycket som jag brukat göra. Det är verkligen en stor och jobbig förändring som äger rum nu men jag är också övertygad om att den är positiv.

När det väl dyker upp lite jobbigare stunder i vardagen, då hösten känns lite sorgsen, så brukar jag kika tillbaka på sommaren som varit. Den bjöd på så många härliga stunder…stunder tillsammans med min familj. Ett stark minne jag har är från dagarna nere i Skåne hos min morbror. Vi blåste såpbubblor tillsammans med Mini och hon började genast att jaga dem. Hon tjoa och tjimma och ville så gärna få fatt i de där blå- och rosaskimrande bollarna. Några fick hon tag på fast de flesta var alldeles för snabba för henne. Den dagen klarade hon också att för första gången blåsa en bubbla alldeles själv<3. Tänk att något så litet som att kunna blåsa en såpbubbla kan etsa sig fast så på minnet och tänk att man kan bli så stolt av en sådan sak. Att vara småbarnsförälder väcker hela tiden sidor hos en själv som man inte visste fanns<3

Nu ligger min lilla pärla bredvid mig och sover. Jag ska göra henne sällskap i drömmarnas värld för en stund. Även jag kan behöva hämta lite extra energi då och då<3