Hjärtat slår i 110, kroppen värker, ögonlocken känns som bly, tålamodet är lika med noll, inte lust med någonting, skulle kunna ligga under täcket hela dagen…Idag är ingen bra dag!

Ibland får jag bara sånna där dagar då jag inte orkar med någonting…idag är en sådan dag. Jag vet varför jag mår som jag mår men det känns ändå väldigt jobbigt. Det är egentligen inget konstigt som hänt…jag har bara väldigt ont av trötthet. Igår gick musten ur mig helt efter jobbet…jag kände mig riktigt matt. Arbetsdagen var ganska så tumult och när jag kom hem var Mini på ett sådant där strålande “jag älskar att skrika och göra allt jag inte borde” humör. Flera gånger ville jag bara sätta mig i ett hörn och gråta. Det blev dock inga tårar för innan det hann gå så långt så låste jag in mig på våra 23 kvadratmetrar, kröp ned i sängen och slog på en film. Ibland är det skönt att få sig lite egentid och det är också väldigt viktigt!

Detta är inte första dagen i mitt liv som jag mår dåligt. Jag hade länge problem med panikångest och redan på gymnasiet var jag nära att gå in i den så kallade väggen. Som tur är gick det aldrig så lång och det tack vare mina föräldrar. Nu får jag aldrig panikångest längre och jag är en stjärna på att läsa av min egen kropp. Så fort jag känner av trötthetstecknen jag har idag…ja då tar jag det riktigt lugnt. Då blir det mycket sova, kanske läsa en bok eller titta på tv. DET är den absolut bästa medicinen för mig.

Jag är så lyckligt lottad som har en sådan underbar make vid min sida. När jag inte har ork så håller hans ställningarna hemma och han gör det med bravur. DET är en sak som är så fantastisk med att vara ett. Vi hjälper och lyfter varandra när det känns jobbigt…tillsammans är vi starkare<3.  Tack mannen min för att du tog Mini nu på morgonen så jag fick sova ut. Jag är så otroligt tacksam för allt du gör för mig…du är en riktig klippa<3