De senaste dagarna har det varit lite körigt efter jobbet men nu…ja nu har det äntligen lugnat ned sig igen. Jag kan äntligen lägga mitt arbetet åt sidan på kvällen och ägna mig åt mina fritidsintressen efter att Mini gått och lagt sig. Förutom att umgås med min make så innebär detta foto, blog och instagram. Jo, det är verkligen sååå roligt att få redigera bilder, skriva av sig och möta andra människor. OCH VET NI…idag ska jag ÄNTLIGEN få berätta för er om lilla familjen Henriksons dag på barnmässan “Älskade ungar”.

Ovanligt tidig söndagsmorgon, från Vänersborg till Örebro, 42 mil på en dag, sex timmars körning fram och tillbaka..men vet ni..det var helt klart värt det!

När klockan slog sex och alarmet började ringa i söndags kändes det inte så jätte roligt att gå upp ur den varma och sköna sängen. Just då ville både jag och mannen min bara ligga kvar i sängen. “E” var väl den som låg och drog sig sådär extra länge…han var inte så jätte peppad på att sitta i en bil sex timmar på en söndag och dessutom gå på en BARNMÄSSA. Inte riktigt hans grej om man får säga så, hihi! MEN han följde faktiskt med och jag är så sjukt glad för uppoffringen han gjorde. Vi hade det jätte roligt…Mini hade det jätte roligt. Det fanns saker att göra för både stora och små. För oss som var lite längre i rocken så fanns olika montrar med spännande utställare. Om man ville kunde man gå och köpa skor i “kavats” monter eller varför inte kika in barntapeterna i “Nordsjös tapet och designs” lilla hörna. Ja det fanns verkligen mycket att kika på och många gånger började det riktigt pirra i shoppingnerverna. Jag köpte faktiskt bara två saker men det får ni se någon annan dag ;). Det allra roligaste var såklart att se Mini njuta. Bara att få se så mycket folk roade lilla guldklimpen. MEN, det var dock duplosandlådorna, hoppborgen, bilbanan, ballongerna och artisten Pidde pannkaka som gjorde hela resan. Pidde pannkaka var verkligen en riktig hitt. Något annat hade jag väll inte förväntat mig med vår musik- och danstokiga lilla sprätta, hihi! Ja, jag säger då det…tacka vetja barnmässan “älskade ungar“. Vilken dag vi fick!!!

Pssst: När vi åkte hem sa till och men mannen min “detta var ju över förväntan”. Då kände jag mig inte längre som den sämsta frun som drog med honom på denna vansinnesfärd!