Min älskade lilla pärla. Just nu sitter jag här i min säng med datorn i mitt knä. Jag försöker knåpa ihop något fint att skriva men jag kan inte riktigt se skärmen…det är så dimmigt. Mina ögon, ja de är fyllda av tårar…glädjetårar! Den här helgen har varit mer än bra. Den har faktiskt varit BÄST. Mini har varit gó och glad hela tiden. Ja, hon har varit på sitt vanliga underbara kramiga humör som mamma och pappa tycker så mycket om. Jag säger bara det…HALLELUJA vilken fröjd för själen. Att få de där små armarna virade runt halsen…ja det är tusen gånger bättre än att få ett illvrål rakt upp i ansiktet. Jo, nog har vi märkt att Mini njutit av att ha oss hemma. På morgonen har hon krupit över till oss så fort hon vaknat. Hon har sjungit lilla snigel och tryck sig tätt intill oss. Ena stunden har hon legat bredvid pappa för att i andra ligga bredvid mamma. Tur att hon är rättvis, hihi! På dagarna har hon hållit oss hårt i handen eller ja…helst har hon velat bli buren vilket jag inte säger nej till…jag får ju så lite tid med henne på vardagarna. Och på kvällarna då? Ja då har vi placerat oss framför den stora skärmen en stund och dragit filten över oss. Behöver jag säga att jag fått mycket närhet i helgen? Nu hoppas jag att Mini kommer få må bra i veckan. Jag förstår att det tar tid att komma in i de nya rutinerna men snälla, snälla, snälla…låt det bli bra nu!