Alltså jag tror jag smäller av! Igår när jag kom hem från jobbet fick jag höra något som gjorde mig så otroligt upprörd. Jag tycker det är så otroligt viktigt att få ta del av Minis dag på förskolan och frågar ALLTID ut fröknarna eller den som hämtat henne. Igår var det mannen min som hämtade lillfröken och det han hade att berättade som fröknarna i sin tur hade sagt till honom kändes så skrämmande och det sårade mig så djupt. Det kändes rent ut sagt som rena rama skitsnacket. Igår hade fröknarna tydligen kommenterat Minis matintag. Dom tycker att hon äter ovanligt mycket och att vi kanske borde börja tänka på vad hon stoppar i sig…”hon ligger ju till och med under golvet och smaskar i sig smulor som barnen tappat“. Jag förstår inte hur dom kan säga så. Först säger de i princip att hon är tjock och sedan liknar dom henne vid en hund. Kanske är jag en kritisk mamma, kanske är det en missuppfattning eller så är det faktiskt så att vissa kommentarer är riktigt onödiga oavsett glimt eller ickeglimt i ögat. I mitt förra inlägg skrev jag om mobbing och kränkande kommentarer och så kommer detta. Jag säger då det…vilken känga! I dagens samhälle är det så otroligt många barn och ungdomar som lider av snedvridna självbilder. De behöver hjälp…hjälp av oss vuxna. Gårdagens kommentar…ja, den var mer av den stjälpande sorten. Jag känner bara …HJÄLP…hur kan en VUXEN som är medveten om konsekvenser uttala sig på detta sätt? Jag vet att Mini är ung men jag vet också att hon är smart och förstår mer än man kan tro. Jag riskerar inte hennes välmående genom att chansa på att “jamen hon är ju så liten…hon förstår ändå inte”!