Vad skulle jag göra om du satte dig i halsen, svalde farliga kemikalier eller mediciner, om slog dig så illa så tappade medvetandet…vad skulle jag göra om ditt liv var påväg att släckas?

Idag har personalen på jobbet fått utbildning inom HLR och olycksfallskador. På plats kändes det lite olustigt att försöka hitta livstecken hos en dock och sedan försöka rädda livet på denne. Nu i efterhand känner jag mig ganska så skakis. Tänk vilket ansvar jag har som anställd på förskola. Jag tar hand om någon annans barn under dagarna och alla vet vi ju att olyckan är så lätt framme när det handlar om små minimänniskor. De har som inte riktigt hunnit utveckla slutledningsförmågan som säger “om jag klättrar där så kan jag faktiskt skada mig och råka illa ut“. Jag tänker också väldigt mycket på lilla Mini. Vad skulle hända om det var hennes liv som höll på att släckas? Skulle jag komma ihåg det som jag lärt mig idag? Skulle jag bli stel av skräck? Eller skulle jag faktiskt kunna rädda hennes liv? Huvva så illa till mods jag blir när jag tänker på det. Jag hoppas innerligt att jag slipper använda mina nyvunna kunskaper varken på förskolebarnen eller mina egna barn. Samtidigt så är jag evigt tacksam för att jag faktiskt vet hur jag ska göra för att rädda liv om så behövs. Det är så mycket bättre att vara illa till mods och veta hur man ska agera om olyckan är framme än att leva i någon slags förnekelse av att “mitt barn slår sig aldrig” och på det sättet slippa dessa skakiskänslor som jag har just nu. Om ditt liv var påväg att släckas…då skulle jag göra allt för att försöka hålla det vid liv<3