Igår hände något som gjorde denna veckan till den bästa på länge. Då hade vi nämligen långväga besök av en mycket nära vän! Vi bor 100 mil från varandra för tillfället men nej, nej, nej…det går då inte att stoppa oss från att träffas! Det är så det blir när man pluggar tillsammans i fem år och spenderar mycket av fritiden tillsammans. Då blir man som en enda STOR och LYCKLIG familj. Glad är jag som har så sjukt underbara vänner som denna godingen. Synd bara att vi inte kan spontanträffas så mycket längre. Men vet ni…det gör ingenting för när vi väl träffas så är det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Vi är fortfarande lika fnittriga, stolliga och musiktokiga. Jag är då verkligen tacksam för åren uppe i norr. Där fann jag vänner för livet som ALDRIG kommer glömmas bort. Jag älskar er verkligen så mycket!

Psst! Jag har verkligen saknat livet uppe i norr nu det senaste. Jag vet att det inte skulle vara detsamma att flytta tillbaka eftersom så många av våra vänner flyttat men ändå kan jag inte låta bli att längta tillbaka. Jag trivs verkligen jättebra här i söder och jag vet att vi gjort det rätta men livet här skulle blivit ännu bättre om jag hade fått packa in ett antal vänner i flyttlasset. Igår kände jag mig i alla fall lite tröstad när underbara C kom hit. Då fick jag känna att det faktiskt inte så omöjligt som det känns att ses trots det långa avståndet! Tänk vilket positivt problem jag har…jag har så många vänner att sakna!