Alltså jag säger då det! Här surfar jag runt på internet och så helt plötsligt så får jag se en debattartikel från expressen med rubriken “papporna behöver inte ett farsdag-grattis“. Jag kände mig verkligen bedrövad efter att jag läst klart. Författaren till artikeln skriver följande:
- Allt som allt tar pappan knappt ut 25 procent av föräldradagarna för att spendera tid med sina barn.
- Män lutar sig tillbaka medan kvinnan sköter 80 procent av det obetalda arbetet i hemmet.
- Kvinnor får en betydligt lägre pension än männen de lever ihop med eftersom de mer eller mindre försvinner från arbetsmarknaden i samband med att de skaffar gemensamma barn. Detta påverkar lönens utveckling, möjligheter till karriär och trivseln på arbetsplatsen. För att inte tala om att kvinnan hamnar i beroendeställning till mannen och blir fast i ett förhållande utan möjlighet att be honom dra dit pepparn växer dagen hon tröttnat på att vara ensamt ansvarstagande i relationen
- Kvinnor som lever i heterosexuella förhållanden med barn är i betydligt större utsträckning sjukskrivna på grund av utmattning, depression och stress. Well, inte konstigt när vi är de som drar hela lasset.
- I en svensk undersökning, gjord på 6 000 barn i åldrarna 8-14 år, har 40,9 procent angett att de helst av allt vill prata med mamma när de är ledsna. En fjärdedel vill prata med en vän, en tiondel väljer att prata med någon annan och ytterligare en tiondel väljer att inte prata med någon alls. Först efter dessa alternativ väljer barnet att prata med sin pappa. Svenska barn låter hellre bli att bli tröstade än att gå till denna pappa vi ska fira på fars dag.
- Kvinnan är hemmets och barnens projektledare. Hon är den som i huvudet kan tiderna till de olika aktiviteterna barnen har efter skoltid, mamman håller kontakten med barnens skola och tar ansvaret för prick alla besök på BVC. Mamman skjutsar, bakar, märker barnens förskolekläder med namn och sköter majoriteten av hämtningarna och lämningarna.
Detta är sex av nio anledningar till varför pappor inte skulle förtjäna sitt grattis. Jag fattar inte vart allt detta kommer ifrån. Hur kan man vara så bitter? Kanske är det så att kvinnor är hemma mer, sköter hemmets sysslor, fixar med BVC och skola…MEN… har du som författat denna artikel tänkt på att det kan vara ett gemensamt beslut? Har du som skrivit artikeln tänkt på att männen är ute och arbetar för att kunna försörja familjen och att det faktiskt är kvinnan som vill vara hemma? Jag vet att det kanske inte är alla pappor som kan kalla sig för pappa men denna artikeln känns mer kritiserande mot mannen och kvinnans jämställdhet än förhållandet mellan pappan och barnet. Blir lite skevt kanske eftersom farsdag faktiskt handlar om pappan och barnets förhållande. Kvinnan har inget med det att göra!
Imorgon kommer vi fira farsdag med bravur! Oavsett hur mycket ansvar var och en av oss tagit med Mini så förtjänar verkligen mannen min et STORT grattis. Han är den absolut bästa pappan till Mini<3
Eleonors Lilla Krypin 
För mig och förmodligen för denna artikelförfattaren handlar detta inte om att klanka ner på enskilda pars sätt att sköta sina liv utan snarare kritisera det system som upprätthåller normen att män är försörjare, känslolösa, och oansvariga för hem och barn. Vilket leder till att många män faktiskt blir så!
Jag är helt övertygad om att det finns många familjer där uppdelningen funkar kanon, men det finns för många där det inte gör det. Familjer som är ojämställda och destruktiva där kvinnan i de flesta fall får ta stort ansvar för mycket av arbetet hemmaoch barnen PLUS arbeta heltid.
Jag håller faktiskt med artikelförfattaren här att papparollen faktiskt inte borde hyllas. Precis som att mannen inte ska ha en egen dag bara för att kvinnorna har en (8 mars). Dessa dagar tycker jag ska lyfta en marginaliserad grupp vilket varken män eller pappor är!
Hoppas du förstår min tanke. Tycker att du och Emil är grymma människor är säkerligen superfina föräldrar!
Kram på dig!
Klart jag förstår😊 tycker bara att det blir tråkigt när dagen helt plötsligt handlar om jämställdhet och inte relationen far och barn emellan. Tycker också att texten är lite väl hård. Sverige är ändå ett av de land som kommit väldigt långt inom detta område och jag anser att strukturen är uppbyggt så att det faktiskt finns ett val för kvinnan att gå ut och jobba och mannen stanna hemma. Om kvinnan sen inte får ut och jobba pga mannen tycker jag att det är fel men då tycker jag att det går djupare än jämställdhet. Det handlar ju om att ge och ta och kunna offra för den andre. Det finns ju tankar om att det ska bli lag på att dela dagarna lika. Det känns som att om det skulle träda i kraft så skulle kvinnan helt plötsligt hamna i kläm för då får ju inte hon välja hur länge hon får amma och hur jämställd blir det då? Det känns som man kan vrida och vända på allt så att det handlar om jämställdhet…förstår du hur jag menar?
Jag förstår hur du menar! 🙂
Men jag håller ju inte med. 😉
Jag är för att föräldradagarna ska delas lika mellan de två föräldrarna då det finns viktigare saker än att kunna amma längre än halva tiden. Till exempel barnets möjlighet att få bra lika bra kontakt med båda föräldrarna. Att andldningen idag ofta är ekonomisk tycker jag är fel anledning. Att kvinnan tjänar mindre och därför förlorar de pengar på att pappan är hemma. Om vi nu tänkte ett heterosexuellt förhållande.
Men jag diskuterar gärna detta vidare när vi ses.
Kul att vi tycker olika!
Åh alltså så svårt detta är;P. Jag brukar inte tycka om att diskutera men med dig är det ju super skönt. Jag tycker det är skönt när den man diskuterar med visar förståelse fastän man inte håller med=D. MEn jag tänker att är det inte bättre att låta det vara som det är med dagaran…då kan ju faktiskt alla välja hur man vill dela upp dagarna. Då kan den som ammar vara hemma om den vill eller så kan pappan vara hemma från start o.s.v. Jag tycker att amningen är jätte viktig. Det är trots allt den bästa födan för ett barn..sen funkar det ju inte alltid men då är det en annan sak. Det är ju inte heller amningen som är den enda anledningen till att barnet är mer fäst vid mamman jag menar bebisen har ju vuxit i mammans mage i nio månader. Sedan så gör ju mannen mycket annat för att hjälpa till. Emil skötte hushållet helt under de första månaderna. Han tvättade, lagade mat och städade. Jag skulle faktiskt känna mig ganska så kränkt om inte jag fick vara hemma med mina barn om jag ville. Puh…nu blev det långt;P
Kul! Jag älskar att diskutera!
Jag tänker att just för att mamman har varit så nära barnet i 9 månader är det extra viktigt att den andra föräldern får mycket tid med barnet. Jag kan inte detaljerna kring amning men jag antar att det fungerar utmärkt att amma den första halvan och att den andra föräldern (ex pappan) tar andra halvan. Om en som mamma verkligen vill amma och så vidare.
Jag skulle också känna mig kränkt om jag inte fick vara hemma med mitt eventuellt framtida barn halva tiden. Det känns superviktigt för mig! 🙂 Att vi båda fick lika tid för att lära känna det nya livet och så!
Men det är en klurig fråga. Jag tycker det borde vara självklar att alla föräldrar ville vara hemma med sitt barn så mycket som möjligt, alltså hälften hälften. Men så ser det inte ut, tyvärr. Forskning har ju också visat att barnet mår väldigt bra av att vara med alla föräldrarna mycket! 🙂 Samtidigt vill man ju inte tvinga föräldrar att vara hemma med sina barn om de inte vill det. Det är ju varken bra för barn eller förälder!