Nudu lillafrunsdagbok…nu får du inte bli sur om du inte tycker att bilden är den allra bästa på oss två. Jag känner bara att jag måste få visa vem jag fått förmånen att lära känna och dela så många äventyr med. Du underbara kvinna är så otroligt saknad och jag önskar att vi kunde bo närmre än 100 mil från varandra. Det är ganska så många mer mil om man jämför med hur det såg ut för ett år sedan. Då räckte det med en vissling i trappuppgången och så kunde vi sitta och tjata utanför din och M’s dörr i timmar. För er som inte vet så har jag och denna vackra kvinna studerat till musikpedagoger i Piteå tillsammans. Alltså jag säger då det…vad jag har många underbara minnen från denna tid tillsammans med dig E. De allra starkaste skapades under tiden då vi…samtidigt…bar på en liten minimänniska i magen. Är det inte lite lustigt? Våra små guldklimpar föddes med bara två månaders mellanrum. Man skulle ju kunna tro att det var planerat, hihi!

Vi är så lika men ändå så olika du och jag. Vi klickar så grymt bra och jag känner att jag kan prata med dig om allt. Det är verkligen härlig med en sådan vän. En vän för livet är vad du är. Jag hoppas innerligt att våra små kommer lära känna varandra lika bra som vi fått göra. De har så mycket historia med varandra även om de bara delat den under 1,5 år. Jag kan faktiskt säga att jag älskar dig underbara vän. Du betyder så mycket för mig<3

“Är glad att jag fann en vän som du, mitt liv är värdefullare nu. Tillsammans med dig mår jag så bra, en vän som du skulle alla ha. I glädje och sorg finns du där för mig, känns så bra att jag lärde känna dig. Så mycket roliga minnen, som verkligen värmer våra sinnen”

Ja verkligen…”en vän som du skulle alla ha”. Ta hand om era nära och kära älskade läsare. Tillsammans är vi mycket starkare<3