Det är inte så ofta som jag och liten hamnar på samma foto…det händer faktiskt alltför sällan. När Mini var liten så var inte mannen min så sugen på att stå bakom kameran. Nu har han ändrat inställning då han vet hur viktigt det är för mig att föreviga. Det dumma är att det nu istället är dottern som är osugen. Hon tycker inte alls om att stå framför kameran, hihi. Det förstår jag det med en mamma till paparazzi, hihi. Nåväl…jag får ge henne lite utrymme en tid framöver. Jag har ju trots allt några bilder på oss två som jag bara älskar.

Senast i veckan så hittade jag dessa pärlor i lightroom. De låg där bortglömda, ofärdiga och helt magiska. I helgen redigerade jag det sista och nu är de äntligen färdiga. Jag är så tacksam för dem. Tacksam för att jag krånglade med stativ, avlösare och en ledsen Mini. Trots sämre förutsättningar så är jag grymt nöjd för slitet jag la ned den dagen<3