Nu är Mini inne på sin nionde sjukdomsdag. Hon har feber och hostar så hon nästan kräks. Jag undrar vad hon åkt på för sjuka egentligen? Aldrig har hon varit dålig så länge och haft feber så många dagar i rad. Som tur är så har den absoluta febertoppen gett med sig. I slutet av förra veckan låg tempen på 39.9 och nu ligger den kring 38.5. Inte så lite det heller men vi slipper i alla fall proppa henne med alvedon.

Barn brukar alltid klara feber och sjukdom mycket bättre än vuxna. Mini är uppe på benen och springer men vi märker också att hon är medtagen. Hon har ett extremt temperament just nu och så är hon inte alls lika intresserad av att äta. Temperament har hon alltid haft men just nu bryter hon ihop för minsta lilla. Det kan räcka med att hon inte får dricka ur pappas glas som för övrigt ser precis likadant ut som hennes eget. Det innehåller också precis samma sak. Och den där maten…det är ALDRIG några problem men nu…nu är det inte mycket som hon gillar.

Igår vabbade pappa E med liten. Då fixade han ett sjukintyg för resten av denna vecka. Det är ju så att vi bara får vara hemma sju dagar i rad med våra barn (i det räknas också helgen in) och efter det behövs ett intyg på att barnet faktiskt är sjukt. En ganska bra grej egentligen för annars kan man ju utnyttja det här med VAB-dagar ganska rejält.

Idag är det då återigen jag som är hemma med lillan. Skönt att veta att allt med försäkringskassan är fixat. Då kan jag fokusera på att ta hand om liten så hon kan få bli bättre. Efter så många dagar hemma så är det dock lite svårt att komma på vad vi ska göra. Vi vill inte vara ute för mycket nu eftersom det är dåligt väder…känns inte så bra för en febrig tjej…och inne finns det inte så mycket att göra. Det är klart…jag kanske försöker för mycket. Idag började vi med att läsa böcker i sängen. Inte så spännande enligt mig MEN jag vet ju faktiskt att Mini älskar det. Vi satt och läste bok efter bok…hon njöt och jag tänkte, “nu blir hon snart less”. Varför gör jag det så svårt? Eller är det jag som har ett sådant otroligt dåligt tålamod så att jag inte orkar sitta och göra en sak för länge? Haha…ja det tåls nog allt att fundera på. Det bästa är nog att försöka slappna av lite. Det behöver inte hända så mycket hela tiden. De små får så mycket intryck ändå. Tänk bara så mycket de måste bearbeta efter en dag. De lär sig hela tiden nya saker och då kanske inte vi som föräldrar hela tiden behöver ge dem ännu mer intryck att smälta. Självklart ska vi lära dem saker och hitta på äventyr tillsammans med dem…men…kanske finns det en gräns för vad de klarar av? Tycker också att vi föräldrar kan chilla lite för vår egen skull. Det finns som en inbyggd stress i samhället att vi måste göra en massa saker hela tiden för att vara bra. Lite så är det med föräldraskapet också. Har vi inte de sakerna, ger våra barn den maten, gör de där roliga sakerna så är vi inte bra föräldrar. Lite överdrivet kanske men så kan i alla fall jag känna ibland.

Nä nu är det färdigbabblat, hihi. Lillan guldklimpen håller på att vakna till liv igen efter lunchvilan. Nu blir det hon och jag och en hel massa återhämtning<3