Morfar och barnbarn…gammal och ung…stor och liten!

Med sina hjärtestövlar och sin nyckelpigsväska traskade Mini upp till morfar och mormors stuga. Bredvid strövade den där mannen som gett trygghet under hela min uppväxten. Nu är det Minis tur att få ta del av den trygga famnen…vilken glädje.

Att mina föräldrar, Minis morfar och mormor, flyttat ned känns wihoo i hela kroppen…från kropp till knopp. Inte bara för min egen skull utan för min dotters. Nu kan de träffas under vardagens alla äventyr. Morfar och Mini hade ett alldeles eget litet äventyr häromdagen. Under tiden åkte vi andra i familjerna Henrikson och Nilsson på ett eget.

  

Då tog vi båten över sjön, satt och myste och kom tillslut fram till destinationen.

Vi kom fram till det där kallhygget där hallonbuskarna bjöd på vackra bär liknande de rödaste rubinerna.

Efter tre dagar, tre timmar och lite rensning så har vi nu fyllt frysarna med 30 liter hallon. Är det inte underbart? Nu kan vi till och med frossa under den kommande vinterns dagar. Förut hade jag blivit glad om jag samlat en liten kaffekopp med bär som jag kunde ha på filen. Nu kan jag ha det varje dag om jag så vill. Men det är klart…nu tror jag nog att det dröjer ett tag innan jag smakar på hallonen. Just nu känner jag mig ganska mätt på den smaken och doften. Men vänta bara…hallon är mitt favoritbär så det dröjer nog inte sååå länge tills mina läppar färgas hallonröda igen.