Tandläkarveterinären, dåliga tänder, skuldkänslor och nu en tandlös hund!

Ok…riktigt så illa är det inte. Lilla lurvtussen är inte tandlös men hon är nu 24 tänder fattigare.

För en vecka sedan åkte jag till veterinären för att Maja skulle få sina tänder fria från tandsten. Jag visste att hennes tänder var i dåligt skick…MEN…de var visst i sämre skick än vad jag trodde. Det första veterinären sa var “detta är inte bra”. Jag blev helt kall och redan då sköljde skuldkänslorna över mig. Jag fick inte fram ett ljud men inte gjorde det något för veterinären pratade på ganska bra själv. Hon sa saker som fickor, att käken kan gå av, hjärtat kan påverkas, röntgen och att dra ut tänder. Efter alla dessa ord, av en ganska så hård veterinär, fick jag bara fram ett snyftande “jag har så dåligt samvete”. När jag hade samlat mig sa jag “gör det ni måste för att Maja ska må bra”.

Några dagar innan hade jag och familjen tillsammans med svåger och flickvän planerat att åka till skara sommarland just denna veterinärdag. Sagt och gjort…vi satte oss i bilen och åkte. Under färden ringde de från djurkliniken och sa att det var värre än de kunnat se. Röntgenbilderna visade mer än vad som syntes utanpå. Hon frågade mig om lov att dra ut de sjuka tänderna och jag fick fram “dra ut alla tänder som behövs bara hon kommer få må bra”. Till svar fick jag “hon kommer få ett mycket gott liv”. Jag kände mig genast mycket lugnare.

Nu har det gått en vecka och idag var vi på återbesök för att se hur tandköttet läkt. Allt såg fint ut och jag fick ett gott samtal med veterinären som jag tyckte skuldbelade mig. Hon skuldbelade mig inte alls utan sa att det inte alls är säkert att tänderna skulle varit så mycket finare även om jag borstat tänder varje dag. Jag tycker ändå inte att man kan skylla på att rasen har dåliga tänder. Jag har faktiskt ett ansvar som jag själv tagit på mig och det ansvaret måste jag ta på allvar. Idag börjar vi därför om på nytt. Nu är det dags att ta upp tandborstningen igen. Det går inte längre att skylla på att jag fått barn och inte hinner eller att vardagen snurrat ihop sig. Att borsta Majas tänder finns det alltid tid för.

Tur i oturen är att det var småtänderna som var sjuka. De stora och viktigaste tänderna är kvar så hon kan därför äta all mat i godan ro<3