Som vi har väntat på denna dag och så är vi helt plötsligt där. Idag, vid klockan nio, började den “riktiga” resan mot vårt efterlängtade hus.

När jag kom hem idag möttes jag av denna fantastiska utsikt. Ett uppgrävt kalhygge är egentligen inte det vackraste ögat kan skåda.  Ändå så är detta bland det vackraste jag sett. Efter jobbet var jag tvungen att stanna på den lill grusvägen som går förbi vårt hus. Jag var tvungen att stanna, titta och drömma mig bort. Det spratt i hela kroppen på mig och gör det fortfarande. Tänk att vi äntligen har kommit dit…dit som vi siktat så länge.

Vi hade en sådan tur. Mannen min var ledig idag och kunde ta emot grävmaskinisten för att berätta hur vi tänker oss tomten. Vi fick löst så mycket saker gällande stubbar, höjdförändringar och anat smått och gott. Jo…nog är det mycket att tänka på.

Nu är jag så lycklig…bara på en dag har det hänt så mycket. Imorgon kommer inget praktiskt göra. Då ska vi tillsammans planera inför den kommande sprängningen som sker på onsdag. Jo nog är det lite chockande. Under ett litet täcke av stubbar, mossa och jord så gömde det sig ett berg. Vi visste att vi hade en del klackar på tomten men vi visste inte att det var ett berg. För varje dag jag kommer hem från jobbet kommer det hänt något nytt. Åh…detta är sååå spännande<3