Igår vi den här tiden hämtade jag M på förskolan. Hon är egentligen bara där på tisdagar men i och med ultraljudet fick hon lov att vara där två timmar även igår…så tacksam.

När jag satt i väntrummet var jag så nervös…skulle älskade E hinna i tid för att få se sitt barn. Mitt namn ropades upp och precis i samma sekund får jag se kära maken komma stressande. Timingen hade inte kunnat vara bättre. Vi gick bort i korridoren höga av förväntningar men också av oro. Nu, i denna graviditet, vet vi hur mycket som kan gå fel och vi tar inget för givet.

Jag klev upp på britsen och när undersökningen började blev jag genast mycket lugnare. Barnmorskan kollade barnet uppifrån och ned. Hon tittade på organen, mätte huvud, ben och armar. Hon såg så lugn ut och då blev vi också det. Hon berättade att barnet fick godkänt+++ och tog sedan allt från början för att berätta mer om barnet, dess utveckling och hur hen har det i magen. Vi fick se barnets hjärta slå, magsäck, urinblåsa, ryggrad, höfter, lillhjärna…ja säg något vi inte fick se. Barnmorskan visade bilder som de nog inte brukar gå in på…men…det märktes att hon brann för sitt jobb och älskade att bli utfrågad av oss. Den asolut bästa stund var när hon zoomade in på ansiktet och vi fick se barnet svälja fostervatten. Alla musklers rörelser syntes så tydligt. Det var som att allt filmades med videokamera…ja förutom att ultraljudet visar barnets inre.

Denna gång fick vi se saker som vi inte fick se på ultraljudet med M. Men det är klart…då var jag i vecka 17 och nu var jag i vecka 20. Då fokuserades också all tid på att se om det fanns några fel. Mina föräldrar har nämligen två änglabarn som dog runt vecka 25.Ingen vet vad de var sjuka i och varför det hände. På grund av detta fick jag mer undersökningar då deras fall var så omfattande.

Nu undrar ni säkert om vi tog reda på könet? Jag ska berätta lite om det. Mitt under undersökningen fick jag se något spännande…jag tittade på E och hans ögon spärrades upp. Han frågade med en uppspelt röst “kan man se vad det är för kön eller”? Barnmorskan svarade med ett leende på läpparna “ja det kan vi nog ta reda på…jag såg en bild för en stund sedan” och så zoomade hon in på något som tycktes tillhöra en frisk….ja titta ned på bilden vettja!!!!!

EN POJKE!!!!

Det är helt underbart. Vi ska få en pojke och M ska få en lillebror. Det går inte att förstå! Just nu har jag en pojke i magen med en 5mm stor snopp. Då såg den gigantisk ut och det var så otroligt tydligt. Barnmorskan sa till och med “om detta inte visar sig vara en pojke så slutar jag mitt jobb”. Att vi får uppleva berikelsen av att få en dotter och sedan en pojke känns verkligen som en gåva. MEN…det viktigaste är trots allt att barnet i magen mår bra oavsett kön.

Just ni är vi höga efter gårdagen. Tack barnmorska Annika för den fantastiska upplevelsen som du gav oss. När det är dags för förlossning ska vi fråga efter dig. Vi hoppas att du kommer arbeta där, just då som vår guldklimp anländer. Det vore magiskt att dela den upplevelsen med dig<3