Idag är det tio år sedan vi blev tillsammans

Jag kommer ihåg den dagen så väl. Vi var 17 år, det var norges national och kristihimmelsfärdsdagen. Du och jag skulle träffas och hänga som vänner. Vi hade bestämt det så…vi ville lära känna varandra lite bättre. Det var inte första gången vi träffades ensamma men denna dag var lite extra speciell.

Vi åkte hem till E efter skolan och väl där lagade vi mat…ni vet ju hur tonårspojkar är, haha. Ja det blev förstås mannens favorit mat…falukorv. Jag fick bestämma att vi skulle ha stuvade makaroner till…mums. Den fick dock en lite speciell färg. Mitt upp i allt kom vi på att vi skulle färga den grön…bläää…det såg inte jätte aptitligt ut. Konstnärer som vi är så fick rätten ett alldeles speciellt upplägg…det blev korvgubbar med grön skägg/hår.

Dagen fortskred helt galant. Vi åkte ut och paddlade kanot, hoppade på berg, gjorde egna studsbollar som vi döpte till ping och pong och på kvällen hamnade vi framför tecknade Herkules. Baam…Det var då det hände. Vi låg på varsin sida av hörnsoffan fast båda med våra huvuden mot mitten. Herkules måste varit en väldigt romantisk film för helt plötsligt låg vi och pussades. Haha…jag kommer ihåg kyssen så väl och att Herkuleslåten spelades i bakgrunden. Tänk er den…vi blev tillsammans till ett barnprogram, haha. Det kan nog inte alla skryta med ;).

Nu tio år senare har vi blivit lite klokare och mognare. Vi lever ett riktigt “Svensson-liv” med jobb, villa, hund, barn och bil. Nä vi har ingen Volvo men det är en sådan vi skulle vilja ha, hihi.

Jag är så otroligt tacksam för vårt liv. Ibland kan det verka lite grått…ni vet den grå vardagen då allt går som i slentrian och man tar varandra för givet? Jag och E har inte längre så mycket tid för varandra, vi har inte den möjligheten att satsa på våra intressen, vi har samma rutiner dag ut och dag in…ja det finns en hel drös med saker som vi har fått offra på grund av vårt förhållande, vårt liv som föräldrar och husägare. Visst låter det negativt? Sanningen är att det inte alls är det. Mitt liv har fått så mycket mer mening. Jag lever i en konstant kärlek som min make och min dotter ger. Det skulle jag aldrig vilja byta mot att tillexempel leva livet som sångare och åka ut på turnéer stup i kvarten. Att leva sin karriär ger inte den lycka som kärlek från andra människor gör…speciellt den från din familj. Ibland kan det kännas som att förhållandet är kört i botten. Nä just det…vi har ingen tid fö varandra. MEN…det behövs inte så mycket för att ge varandra kärlek. Man behöver inte åka på semester…det räcker med det lilla. Vad tycker din partner om? E vet att jag tycker om överraskningar och rätt som det är har han med sig en hem eller tar med mig ut på en.  E tycker om när jag gör saker för honom…varför inte gå ute med soporna lite oftare eller kanske städa upp efter M innan han kommer hem? Ja det finns så mycket man kan göra i vardagen för sin partner som får kärleken att spira.

Ta hand om varandra älskade ni. Ni är så värdefulla<3