“Fäärdig..jag är fääärdig..men hjälp mig då”. Inte bästa sättet att vakna på!

Jag klev upp ur sängen alldeles yr och med ett hjärta som höll på att hoppa ur bröstet. Jag måste sovit tungt…hur länge hade egentligen storan suttit och ropat? Jag öppnade dörren till badrummet och klev in till systeryster. Hon satt där alldeles rödblommig och jag behövde inte lägga min hand på hennes panna för att förstå att febern drabbat även vår stora flicka.

Vi gjorde oss klara på toaletten, fixade frukost och satte oss och kollade på favoriterna…Elsa och Anna. Lillebror joinade oss efter ett tag och för en gångs skull lyckades vi se klart på en hel film. Under filmstunden var barnen relativt pigga med tanke vad termometern hade visat. Men…efter vår duschstund ändrades energinivån drastiskt och vi var tvungna att lägga oss i sängen. Lillebror somnade nästan direkt och storans likaså…hon som inte sovit på flera år somnade som en stock och sov i nästan två timmar.

Aldrig är man sugen på varm mat när man har feber. Man blir illamående, energin är låg och man har ont lite här och där. Det kanske inte är så svårt att gissa vad vi åt till lunch idag. Jag försökte verkligen med riktig mat men det funkade inget vidare. Då struntade jag i allt och fixade iordning glass. Bättre att äta något än inget alls. Som ni förstår gick det mycket bättre att äta sött och kallt…men…inte ens hela glassen slank ner…det brukar aldrig vara något problem.

Dagen har verkligen gått upp och ned. Ena stunden inte alls pigga och i andra har inte sjukdomen märkts av. Nu ligger de båda nedbäddade i sina sängar och sover gott. Hoppas att farbror feber släpper taget om våra små guldklimpar inatt<3