Nu är det helg och jag får ha min älskling hemma igen<3

Under semester var jag ganska nervös och orolig inför att vardagen skulle komma igång igen. Inte så konstigt efter alla vakna nätter med lilleman som gjort mig smått ostabil om dagarna. Det är det värsta jag vet när jag är trött…då känner jag mig som en känslostorm redo att explodera när som helst. Att vara ensam hemma med den känslan i kroppen…det är hemskt.

Nu är i alla fall första veckan efter semestern avklarad och det har ändå gått ganska bra. Början av veckan var magisk. Jag hade mycket energi i kroppen och fick gjort massa. Jag hann fixa med huset samtidigt som jag lekte ovanligt mycket med barnen. Jag är inte precis en lektyp…det är något mannen brukar stå för. Under dagarna har jag känt mig utvilad och inte en enda pik från Storan har nått fram…ända tills idag. Idag har jag varit sååå trött. Lillebror har sovit dåligt de två senaste nätterna vilket gjort mig till den där känslostormen jag inte vill vara. Det har uppstått bråk flera gånger och de flesta gångerna har det handlat om städning. Har ni småttingar så rekommenderar jag verkligen att börja arbeta med den biten TIDIGT.

Man ska inte ta för givet att det är enkelt att vara hemma med barnen. Är det bara mina fördomar eller tänker folk “men ta dig samman nu…du går ju bara hemma medan din man jobbar”? Kanske det bara är mina fördomar men om det faktiskt finns någon som tänker så så ber jag dig att tänka om. Det är på många sätt underbart…men…det är slitsamt. Det går ALDRIG att koppla bort barnen…man är inne i leken dag som natt. Det värsta för mig är att jag inte får sova. Just nu vill jag bara hoppa framåt några månader. Kanske sover lillebror bättre då och jag får vara en bättre mamma<3. Det är faktiskt så…dagar som dessa känner jag mig som en dålig mamma. Mobilen åker upp för många gånger, storan sitter vid tv:n för länge, vi bråkar, jag skriker, storan skriker, tårarna rinner när barna lagt sig…ja ni förstår.

Nä vet ni vad…nu ska jag gå och sova. Kanske får jag må lite bättre imorgon<3