0501-2019-1151933575795026328285.jpeg

Nyss var du bara en liten spädis som aldrig sov mer än en timme i sträck. Det var verkligen en tuff period men vi tog oss igenom den tillsammans…som en familj. Jag var så trött hela tiden men det gick an…du var i alla fall stillsam under dagarna…du kunde ju inte röra dig. Du var ett nöjt barn som bara inte ville sova.

När jag slutade amma gick allt som smort. Du började sova hela nätter och även på dagarna sov du bra…vilken härlig tid. Nu känns det dock som att vi börjat om på ruta ett igen. Ok…han vaknar inte en gång i timmen men de gånger han vaknar räcker till. Han är dessutom mycket intensiv under dagarna. Det känns som jag skaffat mig ett nytt jobb…att jaga en rastlös liten apa. Han snor mat i skafferiet, tömmer kökslådorna, klättrar i trappen, klättrar i fönstren, drar ner alla saker från borden…you name it. Han underhåller oss inte bara om nätterna längre…nu är även dagarna ett enda stort spektakel.

Påsar under ögonen och ett antal gråa hår…jag kommer bli gammal i förtid.

0501-2019-1158438575801531517346.jpeg