För nio år sedan flyttade jag och min man upp till Piteå för att studera på musikhögskolan. I flytten fick jag med mig två små skott från det stora fläderträdet som prydde infarten till mitt barndomshem. Ingen trodde att de skotten skulle klara färden upp till norr men tji fick de. De slokade visserligen MYCKET redan halvvägs men de klarade sig tack vare min farmor som är expert på blommor. Min farmor la först skotten dem först i vattenbad så att de fick styvna till igen och sedan planterades de i kruka och fick en plastpåse över sig. Efter några månader tog jag bort plasten och efter de har de vuxit och vuxit.

Efter fem år i Piteå flyttade vi hem igen och fläderskotten som nu blivit mycket större fick återigen åka på tur. Denna gång visste jag dock att de skulle överleva och att jag kunde plantera dem direkt när vi kom hem…hem till svärföräldrarna som lät oss på hos dem under ett och ett halvt år. När vi väl satte ner dem i marken växte de mycket mer än än vad någon hade kunnat tro. Ett av träden växte så mycket så att vi blev tvungna att flytta det. Tyvärr bröts några rötter och stor del av trädet dog. Nu några år senare har det kommit nya fina skott i botten av stammen. När jag såg det kunde jag inte hålla mig. Alla gamla grenar sågades av, roten grävdes upp än en gång och sedan grävdes den ner igen på vår alldeles egna tomt. Kan ni tänka er? Jag har nu mitt barndomshems fläderträd i min alldeles egna trädgård. Ibland är minnen lite extra speciella och när man kan ta med dem på detta vis så känns det bara helt magiskt❤

---

Nine years ago, my husband and I moved up to Piteå to study at the music university. In the move, I brought with me two small shoots from the large elderflower tree that adorned the entrance to my childhood home. No one thought the shoots would pass the journey up to the north…but hey…they were all wrong. Well…they dropped pretty much already halfway to Piteå but they managed to stay alive all thanks to my grandma who is an expert on flowers. What she did was to put the shoots in the water until they were stiff again and after that she planted them in the soil and putted a transparent bag over. After A few months I removed the bag and after that they grew big. 

After five years in Piteå, we moved home again and the elderflower trees that had become much larger had to go on a tour again. This time, however, I knew that they would survive and that I could plant them directly when we got home…home to my grandparents who let us live with them for one and a half year. When we planted them in the garden they started to grow more than anyone could have ever imagined. One of the trees grew so much that we had to move it to a different spot. Unfortunately some roots were broken and big parts of the tree died. Now, a few years later, new fine shoots have grown on the bottom of the trunk. When I saw this, I couldn’t resist. All old branches were removed, the root was dug up once more just to be dug down again but this time in our plot. Can you imagine! I now have my childhood home’s elderflower tree in my very own garden. Sometimes memories are a little bit extra special and when you can hold on to them like this it just feels magical❤