Idag har jag, Melker och Märta varit ute i skogen medan Malva varit på föris och pappa Emil jobbat. Just nu bjuder naturen på så otroligt mycket så vi passar på att vara ute så mycket vi bara kan.
Today, I, Melker and Märta have been out in the woods while Malva has been to pree school and daddy Emil has been working. Right now nature is offering so much so we stay outside as much as we can. 
Jag tycker att det är så otroligt roligt att odla. Kanske inte så mycket grönsaker men frukter och bär. Vår frukt- och bärodling inte kommit igång än eftersom vi har ett nybyggt hus…men…jag har snälla svärföräldrar som delar med sig och så bor vi ju med skogen intill husknuten som också gärna delar med sig av det goda.
I think it’s so much fun to grow things in our garden. Well…vegetables is not my favourite but fruits and berries are. Our fruit and berry cultivation has not started to give harvest yet because we have a newly built house…but…I have kind in-laws who share their harvest with us and we also have the forest as a neighbour who also likes to share the goodies.
Denna lilla miniman…han ser så lycklig ut här. Verkligheten var dock annorlunda tidigare idag. Tio minuter innan hade han precis gråtit i en timma på grund av ilska för att han inte fick gå dit han ville. Han la sig på backen och där stod jag med lillasyster på magen och visste inte alls hur jag skulle få med honom. Det var bara att sätta sig snällt på en stubbe och vänta ut hans utbrott. Några gånger fick jag räkna till tio för att inte själv hamna på samma bana som han var inne på…ibland är det lätt att tappa lugnet. Men.. tillslut löste det sig och han bytte ut sina krokodiltårar mot detta charmiga leende!
This little man…he looks so happy. However…the truth is that he ten minuts earlier had been crying in anger for one hour because he could not go where he wanted to go. In protest he lay down on the ground end screamed so it felt like my ear would start to bleed. I was so frustrated because I had little sister on my belly and did not know how to get Melker with me…I could not carry him. In the and I just sat down on a stump and waited his outburst out. A few times I had to count to ten…sometimes it’s hard keeping calm. But…eventually we solved it all and he gave me this charming smile instead of his crocodile tears.
Kära herre…vi tycker så mycket om hösten. Tack för det goda som du ger oss att äta, tack för de fina färgerna och tack för den underbara luften som vi får andas in varje dag.
Dear lord…we really enjoy it being fall. Tank you for the berries, fruits and mushrooms, thank you for all the beautiful colours and thank you for the wonderful air we get to breathe every day.
Puss och kram
XOXO
Eleonors Lilla Krypin 