Mörka ringar, gråa hår, djupa rynkor…precis så känns det som jag ser ut just nu!

Jag är så fruktansvärt trött…vet varken ut eller in. Det började när jag slutade amma och sedan har det bara eskalerat. Självklart har jag pigga dagar också men just nu är de ganska så få. De senaste två veckorna har varit värst…Emil har precis börjat jobba 100%.

Imorgon är det måndag igen och jag har känt av ångesten. Tanken av att vara ensam med barnen känns överväldigande. Jag är verkligen inte den bästa versionen av mig själv just nu. Tålamodet är kort, jag orkar inte underhålla barnen, jag blir lätt ledsen…ja ni vet hur sömnen påverkar människan. Min plan för var dag är att klara mig till nästa måltid. Först siktar vi på frukost sedan mellanmål, lunch, mellanmål, middag och tillsist blickar vi mot kvällsmaten. Vi tycker alla om mat i denna familj och även om Melker låter som mest vid dessa tillställningar så brukar de vara njutelsefulla. Att få sitta tillsammans till bords kan vara bland de mest betydelsefulla stunderna under dagen. Tror verkligen på att samla hela familjen vid matbordet<3

Det kommer nog ta ett tag att komma ikapp med sömnen. Under lillemans tio månader har jag knappt fått en handfull nätter med sammanhängande sömn. Tillsammans med graviditeten har detta pågått i 16 månader. Jag älskar mina barn men de vet då hur man uppehåller sin mamma på ett mindre uppskattat sätt. I början av november kommer jag och mannen min trycka på pausknapparna för en helg. Då åker vi till Grebbestad för en avkopplande helg på hotell. I Grebbestad händer det inte så mycket under höst- och vinterhalvåret men just nu gör det oss ingenting. Vi kommer hålla oss på hotellet och sova, äta gott, bubbla i poolen, sova, bubbla i poolen…ja ni förstår vad jag menar. Just nu känns det så långt till november men jag försöker hålla lågan uppe…att längta efter något kan vara minst lika uppiggande som att faktiskt uppleva det.

Nu ska den här zombien till mamma gå och lägga sig. Hoppas på en bra natt som kommer leda till en bättre morgondag<3

Nu är det helg och jag får ha min älskling hemma igen<3

Under semester var jag ganska nervös och orolig inför att vardagen skulle komma igång igen. Inte så konstigt efter alla vakna nätter med lilleman som gjort mig smått ostabil om dagarna. Det är det värsta jag vet när jag är trött…då känner jag mig som en känslostorm redo att explodera när som helst. Att vara ensam hemma med den känslan i kroppen…det är hemskt.

Nu är i alla fall första veckan efter semestern avklarad och det har ändå gått ganska bra. Början av veckan var magisk. Jag hade mycket energi i kroppen och fick gjort massa. Jag hann fixa med huset samtidigt som jag lekte ovanligt mycket med barnen. Jag är inte precis en lektyp…det är något mannen brukar stå för. Under dagarna har jag känt mig utvilad och inte en enda pik från Storan har nått fram…ända tills idag. Idag har jag varit sååå trött. Lillebror har sovit dåligt de två senaste nätterna vilket gjort mig till den där känslostormen jag inte vill vara. Det har uppstått bråk flera gånger och de flesta gångerna har det handlat om städning. Har ni småttingar så rekommenderar jag verkligen att börja arbeta med den biten TIDIGT.

Man ska inte ta för givet att det är enkelt att vara hemma med barnen. Är det bara mina fördomar eller tänker folk “men ta dig samman nu…du går ju bara hemma medan din man jobbar”? Kanske det bara är mina fördomar men om det faktiskt finns någon som tänker så så ber jag dig att tänka om. Det är på många sätt underbart…men…det är slitsamt. Det går ALDRIG att koppla bort barnen…man är inne i leken dag som natt. Det värsta för mig är att jag inte får sova. Just nu vill jag bara hoppa framåt några månader. Kanske sover lillebror bättre då och jag får vara en bättre mamma<3. Det är faktiskt så…dagar som dessa känner jag mig som en dålig mamma. Mobilen åker upp för många gånger, storan sitter vid tv:n för länge, vi bråkar, jag skriker, storan skriker, tårarna rinner när barna lagt sig…ja ni förstår.

Nä vet ni vad…nu ska jag gå och sova. Kanske får jag må lite bättre imorgon<3

De tre senaste nätterna har jag, storan och lillebror sovit tillsammans…så otroligt mysigt. Storan har velat göra det länge men jag har skjutit fram det hela tiden på grund av lillebrors dåliga nattsömn…men…äntligen sover han hela nätter igenom. Nu ligger dessa två återigen inne i mitt och mannens sovrum…tänk att jag får dela säng med de bästa små guldklimparna.

Det är så vackert att se dem ligga där tillsammans och snusa. Sovande barn är alltid, av någon “okänd” anledningen, vackra men denna gång är det inte lugnet som är det vackra. Tänk två barn sovandes tillsammans som är syskon…syskonkärleken riktigt genomsyrar hela luften. Jag har länge velat se dem tillsammans på detta sätt men det är inte förens nu som min önskan gått i uppfyllelse. Jo faktiskt…det har varit en ganska så stor önskan. Kanske låter det lite löjligt men jag tycker bara att det är så vackert. Stor&liten, liten&stor, syster&bror, bror&syster…ovillkorlig kärlek!

Hur hade vi klarat oss i denna värme om vi inte bott två minuter från boteredssjön? Eller snarare…hur hade barnen klarat sig?

Att bo två minuter från vatten har sina fördelar…på många sätt! Det är inget projekt att ta sig till vattnet, vi behöver inte trängas, vi har bara de närmsta i familjen att ta hänsyn till och sedan det bästa såklart…vi kan bada flera gånger om dagen utan att behöva bo på stranden.

Tänk bara…vi vaknar, äter frukost, går och badar, äter lunch, går och badar, tittar på tv, äter middag, badar, äter kvällsmat och sover. Barnen behöver verkligen många dopp när det är så varmt…jag märker att de har ont av denna hetta. Humöret är inte på dopp, aptiten är inte alltid den bästa, de har svårt att somna på kvällen och de är konstant klibbiga. Ni vet det där halsvecket som blir på småbarn? Det är konstant smutsigt på lillebror…vi får torka hela tiden.

Förutom att sjön är bra för överhettade barn så är det också lärorikt på många sätt. Storasyster har varit väldigt avvaktande gällande vattnet men nu tror jag att hon är mer fisk än människa. Tack vare det grymma badvädret har hon blivit så modig. Hon simmar med armpuffar, flyter med badringen och vågar sig längre och längre ut. Kanske lär hon sig simma utan puffar nästa sommar? Det vill säga om det blir en badsommar då också. Lillebror blir också modigare och modigare. Först tyckte han att det var väldigt obehagligt men nu plöjer han igenom vattnet på sina knän och händer. Skulle vi inte stoppa honom skulle han tillslut behöva en dykardräkt. Han bryr sig inte ens om vattnet kommer ända upp till munnen…han ger inte ett ljud ifrån sig. Vet egentligen inte vad jag tycker om det…vill jag behöva springa efter en badtokig son varje gång vi är hos svärföräldrarna? Haha…ja det blir nog bra det också…snart är det vinter igen och det här med att bada blir inte lika påtagligt.

Tur har vi i alla fall som bor som vi gör…det förenklar vårt liv som småbarnsföräldrar så oerhört mycket…jag är verkligen tacksam<3

Ojoj så tiden går…lillebror blir redan fyra månader imorgon. Under dessa fyra månader har jag nog bara gjort tre-fyra inlägg här. Vissa kanske skulle känt stress över det men jag la det åt sidan utan att känna något speciellt. Det har varit skönt att få fokusera på barnen och det har de behövt. Storasyster behöver veta att jag prioriterar henne när jag inte är med lillebror och lillebror…ja han behöver mig mest hela tiden. Nu har vi dock kommit in i rutinen så nu känns det som det är rätt tid att ta upp “eleonorslillakrypin” igen. Och vet ni vad…jag har längtat. Några av er har hängt med mig på instagram medan vissa kanske inte alls vet hur vi haft det det senaste så därför får första inlägget bli en liten uppdatering.

Efter jul åkte vi upp till Piteå för att fira nyår. Vi åkte nattåg vilket var en väldigt stor upplevelse för Storan. Vi hade med myskvällsmat och godis som vi åt innan läggdags. Att sedan sova på tåget…wow. Tidigt vaknade hon och då var det plötsligt JÄTTE mycket snö ute. För min del var det lite krångligare. Inte jätte roligt att sitta halvböjd i sovkupén och amma en grinig kille. Men…i det stora hela gick resan väldigt bra. Väl uppe i Piteå blev vi behandlade som kungligheter. Våra vänner skämde verkligen bort oss. Vi var där i sex nätter om jag inte mins fel. När vi skulle bege oss hemåt igen ville inte barnen skiljas åt. De hade så roligt tillsammans. De lekte inne, tränade tillsammans med oss vuxna, åkte pulka i många minusgrader, badade på badhuset och bara skrattade och skrattade. Att det funkade så bra mellan dem känns guld värt<3

Bara någon vecka efter att vi kom hem var det dags att fira vår fyraåring. Jag kan inte förstå att det gått så fort…min stora, stora tjej<3. Dagen var fylld av massa glädje. På morgonen fick hon frukost på sängen och med oss hade vi ett stort paket. Dockan som låg i det har fått namnet Hello Kitty, hihi! Vid lunchtid kom sex vänner på flamingokalas. Det bjöds på våfflor med goda tillbehör och efter det lekte vi leker för att sedan äta en liten cupcake. Det sista som hände var fiskedammen. Det var dock lite konstiga fiskar där…en liknade pappa E:s kallsonger, hihi! På kvällen kom familjen för att fira och det serverades då köttbullar och  glass enligt Storans önskemål.

När det var dags att sova hade vi en mycket nöjd och trött tjej i sängen. Det tog inte lång stund så hade hennes små blå slocknat<3

Just nu håller vi på att göra iordning i barnens lekrum. Äntligen säger jag bara…så tråkigt och oinspirerande för barnen när allt ligger huller om buller. I rummet kommer vi ha tre olika hörnor…djungelhörnan, kökshörnan och pysselhörnan. Utöver detta kommer rummet ha lite annat smått och gott att leka med. Nu i veckan ska jag försöka snickra ihop en cafédisk till kökshörnan. Bra med mer förvaring och få det lite mer verkligt med servering.

Jag och lillebror tränar tillsammans. Han hjälper mig och jag hjälper honom. Tänk att det kan vara så tungt att använda lilleman som vikt. Det är klart…han väger väl cirka 7 kg nu vilket är ganska tungt för min otränad kropp. Jag har hittat pass på youtube som jag följer och som är sååå bra. Sök på Ashley Conrad och följ hennes 40 dagars schema.

Ser ni så stark vår lille M är. Han älskar att stå men har dock ingen tanke på att rulla runt. Just nu tränar vi genom att lägga honom i lite nedförsbacke. Tänkte att han kanske kan komma på själva grejen då, hihi. Förutom detta tränar vi på att sitta, stå och snart får han börja träna på att äta. Han har faktiskt fått smaka lite banan redan och det verkade väldigt omtyckt. På Torsdag ska vi köpa gröt och sedan ska jag göra små iskuber med lite smått och gott som INTE är sött. Att börja med banan och gröt kanske inte är det bästa. De flesta barn ÄLSKAR sött så jag börjar också med det svårare först… GRÖNSAKER.

 Det största nu är att lillebror sover så dåligt på nätterna. Det började ganska direkt vi kom hem från norr. Egentligen vet jag inte om HAN sover dåligt men jag vaknar minst 1 gång i timmen av att han gråter och vill komma nära. Han ligger vid bröstet hela natten just nu och jag får lite panik av det. Amningen känns inte så mysig nu om jag ska vara ärlig. Att jag inte får sova påverkar mig väldigt negativt. Tro mig…jag är inte så rolig att vara med när jag är trött…arg, arg, arg hela tiden. Jag tappar humöret lätt och det går alltid ut över de jag älskar mest…det är hemskt. Vi får se när det vänder. Det är bara att köra på och hoppas på det bästa<3

Nu ropar lilleman efter mig…bäst att komma till undsättning. Kram på er alla<3