Hur kommer Melker reagera? Kommer han förstå? Kommer han visa kärlek eller känna avundsjuka? Om det blir kaos vem kommer det då gå ut över?

Innan lillasyster föddes snurrade dessa och många andra tankar runt i mitt huvud. Anledningen till att de flesta frågor berörde minimannen berodde på att han då var så mammig. Hans reaktion oroade mig mest eftersom han skulle behöva dela mig med ännu ett syskon som dessutom skulle ta mycket, mycket utav hans mammatid. Någonstans så klandrade jag mig själv i förväg inför det som skulle kunna bli.

How will Melker react? Will he understand? Will he show love or feel jealous? If it will be chaotic who will he hold responsible…who will he reject?

Before our little sister was born, these and many other thoughts took up a lot of my time.
The reason that most of the questions touched our little man was because he was so in love with his mum by the time. His reaction worried me most because he would have to share me with another sibling who would also take much, much of the bank filled with mum time. Somewhere I blamed myself in advance for what might happen.

Att jag la så mycket tid på dessa tankar och oroade mig så mycket visade sig vara helt i onödan. Är det en stor omställning för minimannen? JA! Är det en dans på rosor? NEJ! Älskar han sin lillasyster? JA!

I spent so much time worrying and thinking and you know what? It turned out to be completely unnecessary. Is it a big readjustment for our little man? YES! Is it a dance on roses? NO! Does he love his little sister? YES!

Dessa bilder…jag bara älskar dem. Märta är bara två dagar gammal och det är den första dagen tillsammans som en familj. Bilderna visar verkligen hur mycket de små förstår…de förstår långt mer än vad vi tror. Vi behövde aldrig försöka förklara för Melker “detta är din lillasyster”, “Märta kommer bo hos oss nu”, “hon är ingen docka”, “Hon är en riktig människa”…han förstod ändå!

These photos…I just love them. Märta is only two days old and it’s the first day together as a family. The photos really show how much the little ones understand…they understand so much more than we can imagine. We never had to try to explain to Melker “this is your little sister”, “Märta will live with us now”, “she is not a doll”, “She is a real human”… he understood anyway!

När Melker skulle sova middag denna första dag så kunde han inte komma till ro förens jag la Märta tätt intill honom. När jag gjorde detta så tog det inte lång tid innan han somnade med hans hand sammanflätad med hennes. Varje dag sedan dess så har han frågat flera gånger om dagen om han inte kan få hålla henne. Han pratar inte så mycket men detta kan han uttrycka klart och tydligt.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att det är svårt att planera inför situationer som dessa. Visst…vi kan vara förberedda men våra små minimänniskor är unika och reagerar på sitt eget sätt. Hur de kommer att reagera i förväg är svårt att veta då det är så många faktorer som spelar in. Kanske kommer omställningen gå smidigt eller också så gör den det inte. Det viktigaste är att du finns där för att fånga upp ditt barn när denne behöver din hjälp.

When Melker was going to sleep in the afternoon that first day together he could not come to rest before I put Märta next to him. When I did he fell asleep almost immediately with his hand in hers. And now…now he ask several times a day if he can hold her in his arms. He can’t talk so much but that…that he can express clearly. 

Do you know what I think? We cannot plan what will happen in situations like these. Sure…we can be prepared bur our little humans is unique and will react in its own way.  How they will react is difficult to know as there are so many factors that matters. Maybe the readjustment will go smoothly or maybe it will not. In either way the most important thing is that you are there to catch your loved ones when the stumble. 

Puss och kram

XOXO