Vet ni att…jag är verkligen ingen lekmamma. Jag är så otroligt dålig på att leka och ibland skäms jag över det….jag får verkligen dåligt samvete. Storan försöker hela tiden få med mig…det slutar antingen med att jag säger att “jag har inte tid just nu” eller att hon efter en stund av gemensam lek går till pappa E och vill leka för att jag är så tråkig, haha! Jag är verkligen som ett barn som sitter i skolbänken när det gäller detta…min koncentrationsförmåga varar ungefär i 20 minuter!

Jag tycker istället om göra lugna saker tillsammans med barnen som inkluderar närhet och fina samtal. Jag älskar att bada tillsammans med barnen. Då är leken lite lagom hetsig och vi får tid till att prata. Jag tycker också om att dricka te med storan efter förskolan. Då pratar vi om hur dagen varit och vad vi ska göra när pappa kommer hem. Att läsa böcker är en favorit. Att ha barnen nära, i famnen, och läsa om olika äventyr är så tillfredsställande. Jo…jag är en lugn människa och det behöver inte hända så mycket för att jag ska vara nöjd. Det viktigaste är att jag får ha dem nära. Mitt kärleksspråk är närhet.

Tur att jag och mannen min är så olika. Emil är snarare så att han absolut inte bara kan sitta stilla när han är själv med barnen…då hittar de alltid på massa äventyr. De är ute och cyklar, går i skogen, åker pulka, går till lekplatsen, åker till gamlingarna…you name it.  Just nu är han storans absoluta lekfavorit…de hittar på så mycket äventyr  tillsammans. Jag är däremot favoriten på kvällen vid nattningarna. Vi har våra olika roller och de är så tydliga. Inte bara för oss utan också för barnen. Vill barnen ha närhet eller bli tröstade brukar de komma till mig och när de vill ha roligt och hitta på saker kommer de till Emil! Jag är så tacksam för att jag har mannen vid min sida…hur skulle jag kunna ge allt det som barnen behöver själv? Jag skulle aldrig klara det…jag har mina styrkor och svagheter och Emil har sina. Tillsammans är vi den bästa föräldern<3

Pst…än så länge hänger jag med i lillemans lektempo i alla fall. När han väl leker och inte bara går och drar i lådor så är han så stillsam så. Han kan få mitt hjärta att kännas lite lättare…lite kan jag leka i alla fall, haha!

Nu är jullovet över och vardagen börjar återigen ta form. Pappa Emil började jobba igår så jag är ensam med barnen igen. Jag älskar mitt liv som hemma-mamma. Visst…ibland vill jag bara rymma hemifrån men då är det bara att räka till tio och tänka “ett steg i taget, ett steg i taget”.

Ett-steg-i-taget ramsan kör vi på ganska mycket just nu. Båda barnen tjorvar och jag behöver all hjälp jag kan få för att hålla lugnet. Lillebror sover inte på nätterna och storan har ett humör som heter duga. Jag tror hon har kommit in i någon sorts pre-teenager perriod…ojoj vad tålamodet prövas. Så…just nu tar vi det lilla lugna…speciellt när jag är själv hemma.

De värsta stunderna för mig då temperamentet vacklar är morgnarna. Då passar vi på att titta på Babblarna. När kroppen och hjärnan vaknat till jag vaknat till är det bara att göra klart allt inför förskolan. Idag var första dagen efter jullovet och vet ni…det gick superbra. När vi kom fram sa hon “jag är lite blyg” men sedan släppte allt som om hon aldrig haft lov. Tänk så mycket som hänt sedan förra året då hon grät varje gång jag lämnade henne. Nu har hon till och med längtat efter att få komma tillbaka…vilken tjej!

Nä nu ska jag passa på att ta det lite lugnt…lillebror sover nu sin förmiddagssömn. Ta hand om er allihopa!

Psst…ser ni kortet! Det är Malva som tagit det…stolt mamma!

Så skönt att vi inte bestämde oss för att åka mot julfirandet idag…dan före dopparedan. Det känns inte som det mest ultimata att sitta i en trång bil med tjuriga barn dagen innan jultomten kommer…det hade känts en aningen stressande för min del. Bilen bytte vi istället ut mot en myspysig dag tillsammans med storfamiljen i det vintervackra Stockholm!

Tänk att det är snö här…det är svårt att förstå. De sensate vintrarna har gräsmattorna varit gröna på julafton. Men tänk… i år blir det en sådan vintermagisk julafton som jag varje år drömmer om. 

Mellan allt förberedande så har vi varit ute och njutit av de dalande snöflingorna. Storan har åkt pulka och de tre yngsta minikusinerna har rullat barnvagn. Tänk att våra två små barn helt plötsligt fick två kusiner med bara några veckors mellanrum. Tänk så livat det kommer bli de kommande julaftnarna!

Lille godisbiten som har fått säga hej till sitt gamla babygym. Lillkusinen fick ta över det när lillebror lärde sig att leka med andra saker…så underbart att det kommer till användning. Skulle verkligen kännas tråkigt om det bara låg i förpackningen hemma och blev “gammalt”. Nu hoppas vi bara att lillebror inte gör sönder det när vi är här…han verkar tycka om det lika mycket nu som då.

Storan fick idag boken Snödrottningen som är skriven efter en berättelse av H.C. Andersen. En väldigt mysig bok med vackra bilder och med ett bra innehåll. Storan satt som fastklistrad i mitt knä då vi läste. Texterna var ganska långa men hon höll tålamodet uppe ända tills sista meningen var läst. Det är klart…hon vet att H.C. Andersens berättelsen som inspirerat till den här boken också har inspirerat Walt Disney till att göra filmen Frost. När jag berättade detta så letade hon efter Elsa hela tiden. Tänk att Elsa fortfarande har en sådan stor plats i barnen hjärta. Lite skrämmande men filmen är ju faktiskt ändå otroligt bra…speciellt musiken, hihi!  

Imorgon är det julafton och nu ska jag sova. Jag kan tänka mig att Storan kommer vakna tidigt imorgon…hon är så exalterad!

Igår spenderade vi en dag ute på bästkusten med min familj…familjen Nilsson. När vi planerade vår heldag så var önskemålen om aktivitere lite blandade…några ville bada och sola medan jag och Emil mest ville göra saker som barnen skulle tycka om. Ni vet ju vad man säger…glada barn är glada föräldrar, hihi! Så…efter många vändor av tänkande så bestämde vi oss för att åka till Lysekil.

Lysekil är en välkomnande stad för både stora och små…det finns saker att göra för båda parterna. Vi besökte bland annat havets hus vilket fokuserar på de yngre men också uppskattas av de äldre…jag menar…vilken vuxen tycker inte om att se bläckfiskar och stora krabbor? Nä…det är ju inget man ser i det vardagliga livet precis. Där inne sprang Storan runt och tjöt av glädje. Samtidigt var det en liten skräckblandad förtjusning när de stora kattfiskarna kom simmandes mot henne…då backade hon snabbt bort från glaset. Även Melker tyckte att det var roligt. Fiskarna var så stora och han kunde komma nära dem…de gick inte att missa.

Att krypa i en tunnel med vatten på båda sidorna…spännande.

Det fanns så mycket att se…stort, smått, färgglatt, grått!

Mina föräldrar och min syster tyckte att det var viktigt med sol och bad. Jag var inte alls lika pepp på grund av barnens välmående. Jag menar…det skulle bli sommarens varmaste dag! Finns det ens skugga på kuststränderna? Vi gick ner till stranden och där…ja där löste sig allt på bästa sätt. Vi fick tag i en av de tre skuggplasterna som fanns…yihoo! Det skulle inte heller bli problem med att underhålla barnen. De är ju inte alls vana vid havet så jag tänkte att de kanske inte skulle vara så peppade på att bada på grund av alla snäckor, tång o.s.v. Stället visade sig dock vara mycket barnvänligt…de hade städat hela stranden och badområdet. På stranden fanns också en kiosk så när vi tyckte att Storan behövde vila från vattnet så satt vi en lång stund och åt glass…mums!

Lillebror är ute och plöjer i vattnet

Stora som små tyckte om att bada igår!

Det var långgrunt vilket passade Storan utmärkt. Även om hon blivit så mycket modigare så passade det henne bättre, hihi!

Efter en lång men positiv dag så var vi alla tröttade när vi landade hemma. Innan vi åkte hade jag mina farhågor men det visade sig att jag oroat mig i onödan…i alla fall när det gäller denna kuststad. Vi kan verkligen rekommendera att åka till Lysekil…från en barnfamilj till en annan<3

Kramar från mig till er<3