Sista bilden på magen…samma dag förlossningen drog igång<3

Lille M är född natten till lördagen men förlossningen drog igång redan några dagar innan. Jag hade inte värkar hela tiden och jag mådde bra men sakta men säkert påbörjades resan mot lillebrors ankomst.

Tisdag: Natten till tisdagen vaknade jag klockan tre av värkar som kom och gick med 6-8 minuters mellanrum. Jag var sååå glad och tänkte att nu kommer lillebror men tji fick jag. Klockan åtta på morgonen avstannade värkarna och jag insåg att jag nog kommer få tulta omkring med magen ett tag till. Samma dag började jag blöda och flytningarna blev rikligare. Som vanligt när jag undrar något började jag googla och fick som svar att det antagligen är slemproppen. För säkerhets skull ringde jag till MVC. Jag förklarade hur det varit under natten, beskrev de andra symptom och de bekräftade det jag trodde…slemproppen. Blödningen trodde de berodde på att jag börjat öppna mig. Jag behövde dock inte komma in eftersom jag hade tid dagen efter på onsdagen.

Onsdag: Jag sov så gott den natten och kände mig utvilad när klockan ringde. Jag pillrade mig upp halv nio, gjorde mig iordning och åkte till barnmorskan en timme senare. Denna gång åkte jag ensam eftersom Malva hade hög feber. Tack och lov kunde Emil vara hemma och vabba. Med tanke på att förlossningen startat så kändes det också skönt att ha honom hemma<3. Hos barnmorskan lyssnade vi på hjärtat, kollade sf-måttet, kollade blodtrycket och bokade tid för igångsättning. Efter att min barnmorska pratat med förlossning fick jag ur mig frågan som jag ruvat på hela besöket…”snälla…kan vi inte göra en hinnsvepning?”. Puh…som tur var fick jag ett ja. Det visade sig också då att jag öppnat mig 2cm och det utan att känna någon överdriven smärta.

Torsdag: Efter hinnsvepningen blödde jag mer och flytningarna blev rikligare än innan. För övrigt var torsdagen lugn och jag har egentligen inget att berätta om den dagen. Malva var fortsatt sjuk och vi kände oss lite bedrövade att kanske få hem en liten plutt till en syster som längtat och sett fram emot att få hålla, pussas och kramas. Vi började nästan hoppas att lillebror skulle stanna ett tag till i magen…bara tills den värsta sjukan lagt sig.

Fredag: På torsdagen gick vi och la oss tidigt. Malva hade varit uppe de tidigare nätterna så vi ville försäkra oss om att vara utvilade på morgonen även om det skulle bli detsamma också denna natt. Klockan 14.37 väcktes jag återigen. Det var dock inte av Malva….det var värkarna som satte igång. Jag var glad men jag sov inte så mycket den natten…men kanske…kanske att Malva skulle vakna lite senare på grund av sjukan. Det var dock bara önsketänkande. Klockan 07.45 gjorde hon morgon och då fick jag nästan panik då värkarna var så kraftiga och Emil inte längre var hemma. Vi tog oss ner till köket och åt frukost. Lilltjejen var så förstående och hjälpte mig massor när jag fick ont. Jag var så nära att ringa hem Emil men kort efter att vi ätit stannade värkarna av igen. Tur att jag inte ringde för klockan 12.00 slutade han och kom direkt hem till lilla familjen. Resten av eftermiddagen myste vi och hade det gott ute. I en stund driven airritation gav vi oss ut på en längre promenad i rask takt i hopp om att sätta igång värkarbetet. Tacka vettja promenader. Klockan 17.50 fick jag tillbaka värkarna. Först kom de sporadiskt men lagom till att svärföräldrarna skulle komma hit och äta kvällsmat blev de regelbundna. Vi åt och jag hade värkar med 8 minuters mellanrum. De blev tillslut så kraftiga så att jag fick luta mig tillbaka, blunda och verkligen koncentrera mig för att ta mig igenom dem. Klockan åtta började vi titta på idol men det tog bara 30 minuter och så orkade jag inte mer. jag ringde till förlossningen, de sa att vi var välkomna in, jag duschade av mig, Emil gick ut med hunden, vi lämnade över hem och dotter i svärföräldrarnas händer och så begav vi oss mot lillebrors ankomst.

Idag är sista dagen som gravid…eller ja…sista dagen innan beräknad förlossning. Vår älskade dotter kikade ut på BF +6. Alltså 6 dagar efter beräknad förlossning. Jag har en känsla av att det kommer bli något liknande med lillebror för han ger inte så många tecken på att han vill komma ut. Han trivs väl inne i magen där han kan höra mammas hjärtljud som en dov och trygghetsingivande trumma<3. Jag förstår honom…vem hade inte tyckt om en sådan miljö?

Det mesta har kommit på plats och vi kan känna oss lugna inför lillebrors ankomst. Ni vet hur jag tycker om att pyssla och dona för att få det sådär fint och hemtrevligt. Vi ligger lite efter om man ser huset i sin helhet men några vrår här och där har vi fått iordning i alla fall. En vrå som är sådär mysig är lillebrors. Jag vill att han ska ha det bra och kunna känna ro i sitt nya hem. Den viktigaste platsen för ro är viloplatsen. Han kommer antagligen ligga i vår säng den första tiden men vi vill ändå ha en fungerande sovplats för honom från start där han kan vila då och då under dagarna.

Ja han får då sannerligen en mysig viloplats.  Mycket tack vare mamma som har hjälpt till att pyssla ihop olika saker att inreda hans vrå med. Jag är så välsignad med så bra familjer runt omkring mig som hjälper till på olika sätt. Mitt hjärta exploderar av kärlek<3

Inatt vaknade jag med hemska smärtor i nedre delen av buken. Det kändes absolut inte som förvärkar…nej det var något helt annat. Jag gick upp och kissade för att se om det kanske blev bättre…det blev snarare värre. Det gjorde så ont och det kändes som att lillebror skulle trilla ut. Trots det så bestämde jag mig för att ta ett par alvedon och försöka somna om. Efter någon timme lyckades jag somna igen men vaknade ytterligare några gånger under natten. På morgonen ringde jag MVC och de sa att jag skulle uppsöka vårdcentralen och testa mig för urinvägsinfektion.

Nu har jag och lillsprättan nyss kommit hem efter att ha gett urinprov och blod. Vi fick svar direkt och proverna verkade se bra ut. Läkaren ville ändå vara säker så han skickade in det på odling.

Nu sitter jag i sängen och har nog kommit fram till att smärtorna berodde på att lillebror äntligen fixerat sig. Inte så konstigt att det gör ont. Nu finns det ännu mindre plats  för lillebror att röra på sig, det finns mer nerver att trycka på och mindre plats för allt annat som som ska få plats. Tacka vettja att det snart är klart och jag har lillebror på bröstet istället.

Vilken dag som helst nu<3

Nu är förlossningsväskan äntligen packad. Denna graviditet har alla förberedelser dragit ut på tiden. Det mesta har blivit klart alldeles för sent men nu…nu känner jag mig mer än redo att bli tvåbarnsmamma. I alla fall vad gäller det praktiska. Att bli tvåbarnsmamma mentalt…det får jag växa in i.

Av erfarenhet vet jag att det kommer både bäck och fostervatten ur de små kropparna. När M föddes fick vi låna kläder från sjukhuset då hon spydde fostervatten och blod som hon fått i sig under förlossningen. Denna gång har jag tagit med några fler ombyten. Använder hellre kläder med våra lukter så att lillebror kan få känna sig trygg från början<3

Nu hoppas jag att allt är med. Men…det gör kanske inte så mycket annars. Vi har ju bara 7 min till BB.