De senaste dagarna har mamma-hjärtat varit lite ledset. Mini-Henrikson har haft feber och vaknat flera gånger under nätterna. Allra svårast har det varit under nattningen. Mini vill verkligen inte sova och blir arg så hon är näst intill otröstlig. Inte ens när jag tagit upp henne och hållit henne tätt intill mig sig så har hon lugnat sig. Detta är tröttsamt men framför allt, det gör ont i mig att se henne sådan.

Jag tror dock att det finns en naturlig förklaring. Jag skyller på dessa tänder. För någon dag sedan tittade ena huggtanden fram och jag tror att det är fler påväg. Dessutom så är det full fart hela tiden när hon är vaken. Hon kryper, ställer sig, sätter sig och så kryper hon till nästa plats för att återigen ställa sig och sätta sig. Det händer mycket i den lilla kroppen. Jag skulle nog inte vara så glad jag heller om min kropp utsattes för det som hennes gör. Min älskade lilla flicka. Du växer så fort, mamma och pappa hänger nästan inte med i ditt tempo.

I helgen hade vi pappa-fritt här hemma. Då passade vi på att fotografera lite jag och Malva. Denna gång blev det en session a lá mys. Ja, man kan inte säga annat än att Malva är väldigt söt i sin lilla dress. Den passar också väldigt bra nu när det börjar bli lite svalare ute.   

Jag måste bara visa två bilder som jag tog på lillfisen för ett tag sedan. Jag har redan visat tre andra i samma serie men ni måste få se de två som är kvar. 

Nu har det varit tyst här ett tag. Det beror på att jag och familjen varit på resande fot. 120 mil har vi avverkat på några dagar. Jo, vi är uppe i norr nu.

Det har varit fantastiskt att vara nere hos svärföräldrarna men det är också skönt att komma hem igen. Borta bra men hemma bäst som man brukar säga.

Både jag och Emil har hunnit med riktigt mycket på de två dagar som vi varit hemma. Emil har jobbat och jag har tagit hand om hushållet. Jag har pysslat och donat med inredning, rensat i min och Malvas garderob och så har jag lagat barnmat.

I kväll har vi tagit en paus från alla sysslor. Vi har tagit vår första klassiska promenadvända sedan vi kom hem och nu ska jag snart göra Emil sällskap framför Tv:n. 

En av de största skillnaderna här uppe är att vi måste klä på Malva betydligt mycket mer kläder.

I fredags publicerade jag min favoritbild på Emil från vår senaste photoshoot som ni kan se om ni scrollar nedåt. Skulle jag beskriva bilden så skulle jag säga att ögonen är väldigt intensiva och att Emil inte ser lika snäll ut som han är.

När jag för någon dag sedan tittade på gamla bilder som jag tagit på Malva (det är alltid lika roligt att gå tillbaka i tiden och se utvecklingen) så hittade jag detta foto. Jag har många gånger fått höra att hon har mina ögon. Det kanske är sant men jag måste då säga att det inte är min blick. På denna bild ser jag Emil.